VARNING!!! I dag måste känsliga personer varnas för en stark bild men jag vill visa vad jag varit med om här i Khatmandu. Det har hänt så mycket här i Nepal och jag har inte haft tillgång till internet på några dagar. Den här dagen som jag skriver om i dag började med att vi åkte till Thailändska ambassaden för att förnya våra visum. Vi hade förberett oss noga med fotografier och kopior på alla tänkbara dokument man kan tänkas behöva, trodde vi ja! I ett land som detta behövs så mycket mer än så. T ex så ville dom ha kopia på pappas bankbok så vår chaufför sprang iväg för att leta efter en kopiator. Kopiatorn hittade han men strömmen var avstängd i den stadsdelen så han hoppade in i bilen och for iväg med en rivstart till en annan stadsdel. Här i Nepal stängs strömmen av i 16 timmar per dygn för dom har inte tillräckligt med el. Vill man alltid ha el så måste man skaffa sej en egen generator. Dom på ambassaden undrade om mamma och pappa var gifta och när pappa sa att dom var förlovade ville dom se ett svenskt förlovnings bevis på det. Sånt finns ju inte och efter lite diskussioner så verkade det ordna sig. Visumen ska vi hämta på måndag.

Efter besöket på ambassaden åkte vi till en av Nepals få golfbanor för pappa ville gå nio hål. Mamma och jag stannade vid klubbhuset och tittade på alla apor som hoppade omkring på golfbanan och försökte sno åt sig bollar och annat. Man måste vara försiktig och inte ha mat i handen för då kan dom springa fram och försöka ta maten och samtidigt bitas. Det var även massor med stora örnar som flög över golfbanan och klubbhuset. Vi behöver inte åka till ett zoo för här finns det djur överallt. Pappa var snabbt tillbaka för han var nästan själv på banan. Han var nöjd med rundan.
Nu kommer vi till det läskiga. Vår chaufför frågade om vi ville se världens största hinduiska tempel. Vår chaufför är hindu och ville så gärna visa templet så vi åkte dit på ett besök. Vi hade inga förväntningar utan trodde att det skulle vara ett tempel som så många andra, fast väldigt stort förstås. Vi gick runt ett tag och han berättade lite historia kring templet, sen stannade vi vid en nästan torrlagd flod. Där var det jätte mycket folk och en man föll ihop och grät. Vår chaufför berättade då att mannens fru hade dött i en olycka och skulle nu brännas. Då såg vi hur några män kom bärandes på kroppen och la den på en hög av ved. Jag har aldrig sett mamma och pappa så förvånade förut, den ena såg ut som en gapande guldfisk och den andre som en fågelholk. Chauffören berättade att här bränns 5-7 personer i timmen och släkten samlas för att ta adjö av den som dött. Kroppen och vedhögen brinner i 2 timmar sen skyfflas askan ner i floden. Aska virvlade i vinden och det luktade konstigt. Mamma och pappa tittade på varandra och visste inte vad dom skulle säga. Chauffören berättade att innan man tänder eld på kroppen sätts ett ljus i munnen som får brinna ett tag. Det såg mycket märkligt ut. Vid templet träffade vi tre heliga män som jag tyckte såg så lustiga ut. Jag log mot dom och dom log tillbaka, dom var faschinerande att titta på.
När vi lämnat templet och den annorlunda upplevelsen så åkte vi till en fabrik där det arbetade tibetanska kvinnor. Dom spann och vävde mattor. Vi hade lite svårt att koncentrera oss och bestämde oss för att åka hem istället. Vi stupade i säng och vaknade nästa dag som bjöd på nya upplevelser men det skriver jag om i morgon.
Sov gott/ Carl