Detta är inte en del av min livshistoria utan min nanny Na´s. Min livshistoria har inte hunnit bli så lång än men det har min fd nannys hunnit bli. Na var så glad över sitt nya jobb som min nanny. Na berättade för alla att hon var min nanny och var stolt över sitt jobb. Na fick två stora påsar med kläder av mamma som hon använde varje dag och såg så lycklig ut. Na var duktig och snäll och jag tycker om henne mycket. Na berättade att hon har tvillingdöttrar som är 5 år gamla och bor i norra Thailand hos sin mormor och morfar. Helt plötsligt en dag kommer Na´s mormor och morfar hit till Phuket med tvillingtjejerna. Na blev jätte glad för hon har inte träffat flickorna sedan dom var två månader gamla. Na kommer inte överens med sin pappa och därför har kontakten varit bruten och Na har inte ens pratat med döttrarna på telefon. Anledningen till detta besök fick Na veta efter några dagar. Na´s mamma är gammal och sjuk och kan inte längre ta hand om flickorna. Mormor och morfar åkte hem till norra Thailand igen och lämnade flickorna hos Na och hennes man på campen. Na visste inte vad hon skulle göra och blev förtvivlad. Na kan inte längre jobba som hon har gjort utan har i stället gått tillbaka till bygget och jobbar som byggnadsarbetare igen. Hon börjar kl 08 varje dag, sju dagar i veckan och på lunchen åker hon till sin kompis som bor bredvid campen där flickorna är. Sedan åker hon tillbaka till bygget och jobbar till 17 och sedan hem till campen. Planen är att tjejerna ska börja i en skola här i byn efter jul. Om det är för dyrt eller inte går av någon anledning ska Na, döttrarna och Na´s man flytta hem till norra Thailand igen. Det blev en kort karriär för Na som nanny men vi hann med en hel del tillsammans. Na tyckte att det var skönt att slippa jobba på bygget och att istället vara med mig på stranden och på shoppingturer. Jag hoppas att det kommer att gå bra för Na och tjejerna. Bilderna idag är från den dagen då Na och tjejerna kom till hotellet och berättade vad som hänt. Jag visade dom runt, pratade lite och försökte vara glad men innerst inne var jag ledsen. Detta var slutet för mig och Na. Nu ska Na ta hand om sina döttrar och har inte tid att vara med mig. Jag är ledsen men det är väl så här livet är. I bland är man glad och bekymmersfri och ibland går det inte som man har tänkt sig. Jag är glad att Na och tjejerna har återförenats igen men samtidigt undrar jag hur det ska gå. På campen har dom ett "rum" och det är inte vad man kan kalla framtidsboende direkt. Dom har lite pengar och små möjligheter att tjäna mer. Na har även en son som är 12 år gammal. Sonen bor hos Na´s bror och hon har inte träffat honom på 10 år. Det är svårt för mig att förstå sånt här. Jag är liten och jag kommer från en annan kultur, men jag är glad att jag inte har det som många har det här. Tänk på Na´s liv nästa gång du är missnöjd över något. Var glad för det du har.

Kram Carl