Jag har helt glömt att skriva om mina fina fiskar i mitt akvarium. Bredvid poolen har vi en fontän och där har jag många fiskar. Det är mina fiskar som jag har införskaffat på olika ställen och på olika sätt. Dom flesta fiskarna har jag köpt lagligt på en djuraffär som inte ligger så långt ifrån hotellet. Några fiskar har jag köpt i en butik som säljer blommor. 5 st små fiskar tog jag från restaurang Twin brother för dom fiskarna var för trångbodda, tyckte jag. 7 st små fiskar tog jag och Na från sjukhuset när jag hade sytt hakan. Vi smugglade med dom hem i en vattenflaska. Hoppas att vi inte hamnade på övervakningskameran...

Varje dag går jag ut till fiskarna och matar dom. Fiskarna verkar vara lika hungriga varje dag. Mamma ville ta ett kort på mig sist jag matade fiskarna, men då sa jag att nu får det vara nog! Jag satte mig ner och strejkade helt enkelt. Det får man göra när man är så liten som jag är. Vill man inte så vill man inte. Jag ville inte vara med på bild och jag ville inte lyssna, så det så. Upp till kamp för egen vilja!!!

Kram från Carl

Här kommer bilder på husbygget. Jag åkte upp på berget och kollade om jag kunde bistå med ett handtag på bygget. Det fanns hur mycket som helst som jag kunde hjälpa till med. Jag högg i direkt och satte igång att lyfta rör bla. Mamma råkade ställa sig på en stenplatta som höll på att torka och det var inte så populärt. En byggnadsarbetare fick ta upp plattan och sedan lägga tillbaka den igen. När han var klar med det sprang jag över dom andra stenplattorna som också höll på att torka. Jag vet inte om killen var tvungen att lägga om alla golvplattorna eller om det gick bra. Jag väger ju inte lika mycket som mamma men torkande stenplattor är ömtåliga och allt i huset ska vara perfekt. Inte en millimeter i huset får misstämma, säger pappa. Håll tummarna att allt går som det ska och att huset blir klart till jul. Om huset blir klart ska jag köpa en stor julgran!!!

Kram från Carl

För ett tag sedan köpte jag ett par nya julskor som jag själv är mycket nöjd med. Skorna är som en potatisgratäng, dom passar till allt. Jag kan ha dom både på dagtid och på kvällen. På stranden och på party. Det bästa med skorna är att jag nästan alltid lyckas ta på och av dom själv. Ett litet problem som jag kom att tänka på är att när julhelgerna är över kanske det inte är så roligt att ha ett par skor med jultomtar på. Men det problemet löser sig säkert av sig själv för mina fötter växer så det knakar här i värmen så dom är säkert för små snart. Eller så har jag kastat ut en sko genom bilrutan när vi är ute och åker. Det gjorde jag för ett tag sedan. På en sekund var skon borta och sedan hade jag bara en kvar!

Så kan det gå.

Kram från Carl

Här ser ni en bild på två små underbara kattungar som jag hämtade hem för några dagar sedan. Kattungarna har inget namn än och jag undrar om du har några förslag? När jag först såg kattungarna tänkte jag att Tom & Jerry skulle vara ett bra namn men det går tyvärr inte. Tom är helt ok men inte Jerry. Om en thailändare säger Jerry blir det Jelly och det inte snällt mot katten. Jag har redan fått några förslag av mina kompisar Elise, Isolde, Adam och Alva: Kling & Klang, Emil & Alfred, Skorpan & Jonatan. Mormor har också lämnat förslag: Filip & Fredrik, Henke & Zlatan, Zeb & Bob, Svenne & Bosse. Kattungarna är röda och jag tänkte att Fox & Fanta var lite kul men jag vet inte, det är svårt med namn. Tiger & Lejon, Misse & Moje...HJÄLP!!! Kattorna ska vara huskatter här på hotellet är det tänkt. Jag bär runt på kattungarna så ofta jag hinner och ibland spinner dom men ibland springer dom och gömmer sig när dom ser mig. Jag blir inte klok på kattorna men jag gillar dom som bara den. Hjälp mig nu så att jag slipper kalla dom för kattorna!

Kram från Carl

Jag vaknade men kunde inte öppna ena ögat. Jag hade fått ögoninflammation, så typiskt! Mamma och jag åkte till en klinik i Laguna och där blev jag undersökt och fick ögondroppar och en lapp för ögat. Det var obehagligt när sköterskan droppade dropparna i mitt öga men jag blev snabbt glad igen. Innan vi åkte iväg med bilen fick jag låtsats köra ett tag och det är så kul. Jag rattar och blinkar som värsta rallyföraren. Efter ett tag satte mamma mig i barnstolen och körde iväg till Bangtao beach. Vi skulle träffa pappa där och äta lunch. Jag slumrade till i baksätet och måste ha sovit djupt för jag missade allt det dramatiska som hände sedan. När mamma hade parkerat lät hon bilen gå på tomgång medans hon skulle lyfta ur barnvagnen där jag skulle fortsätta sova. Nu gick det inte riktigt som mamma hade tänkt sig. Av någon dum anledning låstes alla dörrarna och jag blev inlåst och mamma blev utlåst. Mamma provade att öppna alla dörrarna fast hon visste att det var meningslöst. Vad gör man?! Jo, man ringer efter pappa. Pappa satt på restaurangen och väntade på oss men han fick riktigt bråttom när mamma berättade vad som hade hänt. Pappa kom springandes och försökte också öppna dörrarna fast han också visste att det var meningslöst. Vad har du gjort!? sa pappa. Det var inte meningen, sa mamma. Pappa hoppade upp på moppen och körde hem för att leta efter reservnyckeln. Tyvärr har jag aldrig sett en reservnyckel till bilen och pappa kom tillbaka utan nyckel. Pappa hade istället med sig en stor hammare och ett badlakan. Planen var nu att krossa det lilla fönstret och sticka in handen och öppna dörren. A/C:n i bilen var innställd på det kallaste och fläkten stod på högsta möjliga. Alla var oroliga att jag skulle bli sjuk eftersom det blir väldigt kallt efter ett tag om A/C:n är inställd på det kallaste. Det var nu stor uppståndelse runt bilen. Dong, en av förmännen från bygget och Na (som nu städar på restaurangen där vi skulle äta) försökte hjälpa till. Några andra stod och tittade på och undrade väl hur detta skulle sluta. Jag sov lyckligt ovetandes om vad som hände utanför bilen. Precis innan rutan skulle krossas kom någon av dom på att Carl faktiskt kan öppna fönstret själv. Då började alla att knacka på rutan och ropade: Carl, vakna! Jag hade somnat gott för jag hade fått medicin för inflammationen. Långt bort hörde jag Na ropa: Caan, väk upp!! Ingen i Thailand kan säga Carl, dom säger Caan. Jag var helt groggy och förstod först inte varför alla stod utanför bilen och jag satt själv inne i bilen. Alla pekade på fönstret och sa att jag skulle öppna. Jag var fortfarande inte riktigt vaken men när mamma höll fram en Coca Cola burk och frågade om jag ville smaka så vaknade jag till. Jag tycker det är så festligt att dricka Cola, det bubblar i munnen och smakar så gott. Jag tryckte på knappen och bilrutan åkte ner och jag fick en slurk Cola. Alla skrattade och sa att jag var såååå duktig. Vadå duktig? Det var väldigt länge sedan jag lärde mig att öppna och stänga bilrutan. Jag är trots allt 1,5 år!!! Jag förstår inte varför mamma var chockad och varför pappa hade en hammare med sig. Varför väckte dom mig inte tidigare och bad mig öppna fönstret? Underskatta inte mig bara för att jag är liten!

I dag är inflammationen nästan borta och alla skrattar åt händelsen igår.

Kram från Carl

Det bästa jag vet är att åka moppe med min pappa! Vi svischar fram ner för berget och vinden blåser i mitt hår. Jag håller hårt i backspeglarna och håller tungan rätt i munnen. Vi slirar i kurvorna och åker på bakdäcket på raksträckorna. I guppen flyger vi flera meter och det killar i magen. Vi börnar och bränner däck. Dong gör allt han kan för att hänga med men han kommer alltid på efterkälken. Så går det till här...i alla fall i min fantasi..he he

Kram från Carl

Jag har bjudit Bum och Nueng på saltlakrits och det var så roligt! Tjejerna tyckte inte alls om det och grimascherade när dom smakade. Jag förklarade att många i Sverige älskar saltlakrits. Tjejerna trodde inte det var sant. Dom tyckte att det smakade så illa. Själv tycker jag mycket om saltlakrits. Precis som min pappa, där har vi exakt samma smak. Jag bjöd även kocken på en bit. Kocken är så snäll och ödmjuk och ville först inte visa att han tyckte det smakade äckligt men efter ett tag kunde han inte hålla sig utan grimascherade han också. Påsen med saltlakrits fick jag på restaurang Popeye´s  i Kamala. Personalen hade fått en stor burk och ingen gillade godiset så alla vi som var där fick ta med en liten påse hem. Vi var där med bla familjen Anna och Patrik. Elise tyckte också om saltlakrits, precis som jag!     

Kram från Carl