Hittade en så rolig bild som mamma tog när vi var i Kuala Lumpur. En familj ska ta familjefoto med Petronas (Twin Tower) i bakgrunden. Pappan hade gått lite i förväg för att ställa upp kameran och ställa in den på självutlösning så att även han kan vara med på fotot. Jag missförstod hela situationen och såg inte mamman och barnen som var på väg utan trodde så klart att det var mig han ville fota. Jag kammade till mig, stegade fram och ställde mig snällt framför kameran och väntade tålmodigt. Jag är van att asiater tar foton på mig för dom tycker att jag ser ovanlig ut, men här misstog jag mig. Ser ni att barnen är klädda så att dom matchar varandra?

Kram från linslusen

För några dagar sedan kom mamma, Anna och Elisabeth på den smarta ideén att vi skulle ta en promenad upp till bygget. Först gick vi ner till stranden, åt lunch och sedan gick vi tillbaka till hotellet och efter det gick vi hela vägen upp till bygget. På vägen upp till bygget slogs vi med myggen. Jag fick flera myggbett som kliade oerhört mycket. Myggorna kommer alltid samma tid på eftermiddagen men idag hade mamma glömt att ta med myggspray. Det är så brant upp till huset så mamma och Anna var tvungna att ta av sig skorna för att inte halka bakåt på gruset. Elisabeth hade ingen barnvagn att skjuta på så hon behövde inte ta av sig skorna men det är nog så jobbigt att gå uppför backarna. Mamma pustade och frustade när hon stapplade uppför vägen. Aldrig mer!! klagade hon högljutt. Anna var mer sammanbiten och stegade på med bestämda små steg. Det tog en evighet att ta sig till bygget och när vi väl kom fram såg vi hur stora regnmoln närmade sig oss i hög hastighet. Vi visade Elisabeth huset i raketfart och sedan bestämde vi oss för att gå till hotellet för att slippa regnet. Det var mycket svårt att gå uppför men det var ännu svårare att gå nerför. Vi kom inte långt förrän det började regna. Först droppade det bara lite sedan började det att ösregna. Det regnade så galet mycket och mammas mascara rann i ögonen och det sved. Anna hade smörjt in ansiktet med solkräm och den rann i hennes ögon. Både mamma och Anna var halvblinda och hade svårt att gå nerför dom branta backarna. Mamma försökte hålla i sig i en gren efter vägkanten men då skar hon sig i fingret på ett blad. Elisabeth undrade nog varför hon hade gått med på djungelutflykten. Jag satt i vagnen med två badlakan som regnskydd och undrade det samma som Elisabeth. Jag stack ut huvudet under badlakanen och tittade på Isolde. Både Isolde och jag höll tummarna att vi skulle komma ner till hotellet oskadda. Det tog inte lång tid innan vattnet forsade nerför vägen. Vattnet gick till vristen och Anna oroade sig för att det skulle vara ormar i vattnet. Som plåster på såren sa mamma att det finns STORA tusenfotingar som också kan komma flytandes i vattnet och dom vill man inte bli biten av. Anna såg inte gladare ut efter den informationen. Det måste ha sett roligt ut när tre genom dränkta tjejer, (var av två halvblinda) med två barnvagnar vadade nerför berget. Det tog en evighet men tillslut kom vi ner till hotellet och efter en varm dusch kunde vi skratta åt eländet. Man lär sig något nytt varje dag. Den här dagen lärde jag mig att inte gå på djungelutflykt med barnvagn mm...

Kram från Djungel Carl