För er där hemma som undrar hur jag har det och hur det går för mig kan jag bara tala om att det går fin, fint! Amy (min fröken) talade om för mamma att jag är JÄTTE DUKTIG på skolan. Amy sa att hon hade varit lite orolig först hur det skulle funka för mig att stanna ända till 14.30 på dagarna. Med tanke på att jag blev hysteriskt förtvivlad så fort mamma försvann ur min närhet första dagarna så kan jag förstå att hon undrade hur det skulle gå. Men "skam den som ger sig", som man säger. Jag tränade och övade i många dagar och tillslut förstod jag att alla barn är här utan sina föräldrar. Det går inte alls att bara lämna mig och smita iväg nu, nä, nä! Jag är stor och kräver en förklaring när det händer något. Nu vet jag att jag får vara på skolan själv tre dagar i veckan och det är jag glad för. Amy berättade för mamma att jag pratar mycket men ingen förstår ett ord av vad jag säger. Det gör inget, alla förstår ju varandra på ett eller anat sätt i alla fall. På vår snack time och på lunchen försöker jag äta så mycket som möjligt och på vilo stunden somnar jag som en stock. När mamma kommer och hämtar mig blir jag så glad och jag försöker då berätta allt som jag har gjort under dagen. Sist sa jag: äta druvor, spotta ut. Jag berättade att jag hade ätit vindruvor och spottat ut kärnorna. Men det första jag utbrast när mamma kom var: Väskan, mamma väskan! Mamma hade inte med sig sin väska som hon alltid bär på!!! Jag trodde hon hade glömt den någonstans men mamma berättade att hon hade lämnat den i bilen. Phu, jag blev lite rädd ett tag. Jag är en uppmärksam kille!

Det går bra nu!

Kram från Carl