Jag gick ner på stranden för att se mig omkring och känna sanden mellan tårna. Det var en så underbar dag och jag tänkte på er där hemma som har snökaos och kallt. Hur ska farmor ta sig ut i dessa snömassor? Hur ska mormor och morfar orka skotta snö hela vintern? Här går jag och filosoferat och där hemma är ni och kämpar med snön. Jag hoppas verkligen att det inte blir lika mycket snö som det var förra vintern. Jag sträckte på mig som man gör när man gör yoga och sedan gick jag på en promenad. Mitt fina linne som jag har på mig har jag fått av gammelfaster Anita. Mycket snyggt och passande tycker jag. 

Kram från Carl

Den här träningsmaskinen skakar så att kinderna hoppar upp och ner med en väldans fart. Det syns inte på fotot men jag kan lova att det såg roligt ut. Eftersom jag inte har så mycket fett på kroppen så var det i stort sett bara kinderna som dallrade på mig. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt och hoppade upp på maskinen så fort jag fick chansen och slog på den. Folk som gick förbi tyckte att det såg mycket roligt ut. Det bjuder jag på, kul när man kan göra någon glad. 

Kram från Carl

Jag har inte skrivit på flera dagar och det beror på att jag har lånat ut modemet till gästerna som hyr villan. Internet slutade plötsligt att fungera i huset och service inriktad som jag är lånade jag ut vårt modem så att gästerna kan surfa runt. Nu blir det tyvärr svårare för mig att blogga men det ska väl lösa sig snart. Min faster Elisabeth och hennes Beje har kommit hit och vi har varit ute och ätit. I dag ska vi träffa dom igen. Annars rullar dagarna på som vanligt här. Förutom sist när mamma och jag körde till skolan. Mamma pratade i mobilen med pappa som var i Bangkok över dagen. En polis vid en korsning såg det och stoppade oss. Det är förbjudet att parat i mobilen och köra samtidigt, sa polisen. 400 bath i böter blev det och mamma fick åka till polisstationen och betala det innan hon fick tillbaka körkortet. Så kan det gå. Att en hel familj åker på samma moppe är det ingen lag på men det är ingen mening att diskutera utan bara betala och se glad ut. Pappa har varit i Bangkok och köpt en minibuss. Den ska vara i villan och i den får alla gästerna plats. Det var lite roligt när pappa och Dong skulle bestämma dag för att hämta bussen. Dongs mormor spådde och siade om vilken som var den bästa dagen att hämta denna fina, nya minibuss på. Endast tre dagar i november var bra dagar att hämta bussen. Det var bara för pappa att inställa sig på det. Många thaiare är enormt skrockfulla och det är viktigt att tyda dessa spådomar och tecken. Allt kan bli helt fel annars. Dong och en till kille körde hem bussen och resan gick bra. 

Kram från Carl

För er där hemma som undrar hur jag har det och hur det går för mig kan jag bara tala om att det går fin, fint! Amy (min fröken) talade om för mamma att jag är JÄTTE DUKTIG på skolan. Amy sa att hon hade varit lite orolig först hur det skulle funka för mig att stanna ända till 14.30 på dagarna. Med tanke på att jag blev hysteriskt förtvivlad så fort mamma försvann ur min närhet första dagarna så kan jag förstå att hon undrade hur det skulle gå. Men "skam den som ger sig", som man säger. Jag tränade och övade i många dagar och tillslut förstod jag att alla barn är här utan sina föräldrar. Det går inte alls att bara lämna mig och smita iväg nu, nä, nä! Jag är stor och kräver en förklaring när det händer något. Nu vet jag att jag får vara på skolan själv tre dagar i veckan och det är jag glad för. Amy berättade för mamma att jag pratar mycket men ingen förstår ett ord av vad jag säger. Det gör inget, alla förstår ju varandra på ett eller anat sätt i alla fall. På vår snack time och på lunchen försöker jag äta så mycket som möjligt och på vilo stunden somnar jag som en stock. När mamma kommer och hämtar mig blir jag så glad och jag försöker då berätta allt som jag har gjort under dagen. Sist sa jag: äta druvor, spotta ut. Jag berättade att jag hade ätit vindruvor och spottat ut kärnorna. Men det första jag utbrast när mamma kom var: Väskan, mamma väskan! Mamma hade inte med sig sin väska som hon alltid bär på!!! Jag trodde hon hade glömt den någonstans men mamma berättade att hon hade lämnat den i bilen. Phu, jag blev lite rädd ett tag. Jag är en uppmärksam kille!

Det går bra nu!

Kram från Carl