Nu var det länge sedan jag satte in bilder och jag vet inte vart jag ska börja. En rolig grej som hänt här är att Svenska bageriet har bytt lokaler och öppnat mittemot sitt gamla ställe. Vi var där på invigningskvällen och frossade i goda svenska maträtter. Köttbullsmacka, köttfärspaj, gubbröra, kladdkaka och deras egna prinsessbakelse som ni kan se på bilden. Alla möjliga var där och stämningen var hög. Självklart var även damen från dokumentären 30 grader där. Vi fick med halva henne på bild.

Efter den här kvällen har vi sett henne lite överralt. Hon ser speciell ut så det är inga problem att känna igen henne. Dong följde med oss och han tycker om utländsk mat. Jag tror han mumsade på en paj och tog ett glas vin. Vi kommer att handla ofta på svenska bageriet, jag gillar kanelbullar och svenskt godis. Nu har vi fått tillbaka internet och livet blir lite lättare. Dessutom har vi mycket fint väder och jag badar varje dag. 

Kram från Carl

På söndagskväll kräktes jag igen och var helt slut. Inte nog med detta så vaknade mamma på natten och var lika sjuk som jag hade varit. På måndag klev jag upp och kände mig bättre och skulle gå till skolan. Jag la mig i soffan och blev plötsligt så svag. Kräktes igen och sedan somnade jag och sov i några timmar. Vilket elände, både jag och mamma var sjuka. I dag tisdag är jag frisk och har gått till skolan. Förmodligen har vi åkt på en ordentlig "vinter kräk sjuka". Pappa har klarat sig och mår bra. Han längtar nog tills även mamma är på benen. Pappa och jag tittade på film i sängen i går och fikade. Sedan ville jag bada. När jag satt i badet frågade jag pappa om han och jag skulle på restaurang? Nä, sa pappa, det är sent nu. Jag vill äta, sa jag. Då värmde pappa på pasta till mig och det var så gott. När aptiten kommer tillbaka då vet man att man är frisk! Jag vill varna er alla för vinter kräksjukan, den var vidrig. Kanske är den värre här men ta inga chanser, var försiktig. Det är vidrig.

Kram från Carl

I dag mår jag bättre men jag var så sjuk igår och hela natten. Den värsta magsjukan ni kan tänka er. Jag kräktes och hade diare´ i sömnen. Jag var så slut att jag inte ens vaknade när det var dags. Jag kräktes i soffan, sängen i gästrummet och mamma & pappas säng. 17,5 kg tvätt lämnade mamma och jag in på tvätt idag + att vi hemma tvättade 2 maskiner. Det kostar 50 bath/kg att lämna in tvätt här. Då tvättar och stryker dom allt. Lakan, täcken mm lämnar vi in men kläder kan vi tvätta och hänga på tork på baksidan av huset. I dag skulle vi ha ätit brunch med mina kompisar Luek och Sarsh och deras föräldrar men vi ställde in det. Vi gick till stranden istället och tog det lite lugnare. Brunchen vi skulle på har en kids club och ett stort vattenland som vi skulle leka i hela dagen. Så kan det gå om man får i sig en bakterie.

Kram från Carl

Internet ligger fortfarande nere men man kan gå till kontoret i området där vi bor och koppla upp sig där. Man kan bli galen när det krånglar, men vad hjälper det? Inget.

Hursomhelst så tänkte jag berätta vad som hänt med min fin, snälla hund Cola:

Mamma fick ett nr till en dam som sökte ägaren till vår hund. Vi ringde och mycket riktigt svarade en dam och sa att hon hade Cola hos sig. Damen heter Mari och kommer från Finland. Hon och hennes man bor uppe på berget i Kamala sedan 12 år tillbaka. Mamma och jag köpte ett nytt koppel och hundmat till Cola och sedan åkte vi och pappa hem till det finländska paret. Mari´s man fick komma till centrum i Kamala och visa vägen för det var helt omöjligt att beskriva vägen hem till paret. När vi kom fram visade det sig att Cola har fått ett fantastiskt hem med två underbara ägare. Dessutom fanns två till hundar där som Cola blivit kompis med. Paret berättade att dom träffat Cola då och då på stranden under en längre tid och han hade suttit med dom och fått mat. Under den här tiden sprang alltid Cola hem till oss på kvällarna och sov i sin säng. Dom hade läst på brickan på halsbandet att han heter Cola. Mamma och jag gav Cola en liten silver bricka som det stod: My name is Cola på. I början på juni hade Cola ändrat beteende och följde efter paret mot bilen och vill följa med dom. Det var då vi hade åkt till Sverige och Cola skulle tas om hand av dom förra ägarna. Vilket Cola tydligen inte alls ville. En dag i början på juni hade dom träffat på Cola och han var då skadad i frambenet. Skadan blev värre och värre. Nästa gång dom träffade Cola kunde han inte gå och han var hungrig. Då fick det vara nog och Mari lyfte upp Cola, bar honom till bilen och körde honom till veterinären. Efter det fick Cola bo hos dom. Mari sökte efter Colas ägare men hittade såklart inte oss. Cola blev mer och mer omtyckt av sina nya ägare och dom skickade Cola till en iternationell hundskola och här är hans diplom:

Paret tog tillbaka honom lite tidigare från skolan men han fick godkänt och ett fint diplom. På skolan sa dom att Cola är en helt underbar hund men mycket krävande och har en enorm egen vilja. Cola har gått upp lite i vikt, har en blank fin päls och mår mycket bra. Paret tog Cola till en veterinär som kastrerade honom för att han skulle lugna ner sig lite, men det verkade inte ha hjälpt så mycket. Cola var lika livfull och superglad som vanligt. Där satt vi nu och häpnades över hur bra cola fått det och vilken tur han har haft. Utan det här paret kanske inte Cola hade varit vid liv idag. Det verkade som att han hellre dog än gick tillbaka till sitt första hem... Paret har inga barn och har all tid i världen att ta hand om sina tre älsklingar. Alla hundarna har varsin hundsäng i deras sovrum och på kvällen går alla och lägger sig samtidigt och vid 07 på morgonen kliver alla upp. En timmes promenad i koppel får alla hundarna och dom går ofta till stranden så hundarna får bada och springa av sig. Paret berättade att för ett halvår sedan hittades två King Cobra i garaget och att dom ofta sett orm på tomten. Sedan Cola kom till dom har dom inte sett en enda orm. Cola tar med sig en av dom andra hundarna och springer många, många varv runt deras villa och nosar runt överallt. Antar att ormarna flyr i panik när Cola susar runt där. Paret berättade att deras liv var mycket lugnt innan Cola flyttade hem till dom. När Cola kom blev det livat värre.

Jag fick en ordentlig puss av Cola!

Hundarna har en stor korg full med leksaker. Colas favorit leksak är den blåa "angry bird" som ni ser att vi leker med. Vi frågade paret vad dom ville, lämna tillbaka Cola eller ha honom kvar? Dom såg väldigt ledsna ut och sa att självklart kan vi ta hem vår hund, det är ju trots allt er hund, sa dom. Men om ni inte vill så tar vi hand om Cola hela livet. Vi vill väldigt gärna att ni lämnar honom här. Vi funderade och pratade om hur vi skulle göra. Jag sa att Cola ska åka hem med oss! Mamma och pappa var inte lika säkra på den saken. Pappa sa att mamma fick bestämma. Mamma förklarade att ett bättre liv än det här kan Cola inte få, han stannar hos Mari. Paret såg så lättade och glada ut. Jag ville bara gråta. Vi har pratat mycket om Cola och jag förstår att han har det bäst hos Mari. Dom bor här året runt och Cola behöver ALDRIG vara ensam igen. Cola klarar inte av att vara själv, då smiter han iväg och farorna är många för en ensam hund. Äntligen har världens finaste och snällaste hund fått det hem han förtjänar. Jag satte mig i bilen och grät. Nästa dag köpte jag ett litet akvarium, långt ifrån lika roligt men alltid något. 

Kram från Carl

...men internet ligger nere sedan flera dagar och via mobilen går det inte att sätta in bilder. Jag skriver om Cola när internet funkar igen. I morgon ska det bli busväder här tills söndag. Då blir det inget badande för min del. Jag kämpar på i skolan och förstår rätt mycket såklart men jag pratar svenska med alla. Fröken suckar och säger att hon inte förstår men hon skrattar samtidigt så hon har inte gett upp än. Hoppas att internet börjar funka snart igen. Kram från Carl