Här kommer en hälsning från HongKong. Vi bodde på ett hotell som hade en kid's club med X-box. Jag spelade och spelade som besatt. Jag träffade en kompis i kid's cluben som heter Love. Han var från Stockholm och pratade engelska. Hans mamma var halv amerikanska och hade pratat engelska med honom sedan han föddes. Vi pratade både engelska och svenska med varandra.

På hotellet fanns massage stolar som vi självklart satt i. Jag stortrivdes här!

Stortrivdes gjorde jag däremot inte när jag tappade bort mamma och pappa på ett shopping centra. Vi var i en stor affär med mycket folk och hög musik. Jag sprang runt och gömde mig och hoppade fram bakom klädställningarna. Rätt som det var såg jag inte mamma och pappa. På något sätt gick jag ut från affären och stod mitt i ett köpcentrum med massor av kineser som jag inte förstod vad dom sa. Jag ropade och ropade samtidigt som mamma och pappa ropade och letade i affären. Tillslut kom en vakt och hjälpte mig. Jag fick följa med upp till kontoret och dom försökte prata engelska med mig. Deras engelska var mycket dålig och jag var chockad. Som tur var hade jag på mig halsbandet med mitt namn och mob nr till både mamma och pappa på. Jag visade det och dom skrev ner mitt namn. Jag hade dessutom en lapp från hotellet med hotellets namn och mitt namn på. Vid det här laget hade både mamma och pappa panik och hela affären visste att jag var borta. Personalen fick meddelande att borttappade killen fanns på kontoret och vi återförenades. Som ni ser och förstår var jag inte alls glad. Nu håller jag mig nära mina föräldrar.

Resten av den dagen gick bättre. Vi gick till en stor park och tittade på flamingofåglar, pappegojor och stora fiskar. 

Jag lekte en stund i en stor lekpark, sedan gick vi hem till hotellet. Det var skönt att komma "hem" igen efter en dramatisk dag. Även om jag "bara" var borta i 20 minuter så var det de värsta 20 minutrarna i våra liv. 

Nu har vi åkt vidare till Tokyo.

Kram från Carl