På gatan där vi bor såg vi en död liten orm. Vi googlade och läste att ormen inte är giftig. Denna orm kan finnas både i städer och i skogen. Den gillar små ödlor och annat smått och gott. Den tycker också om att vara i hus för där finns många ödlor. Om vi skulle upptäcka en sån orm inne så är det ju bra att veta att dess gift inte är såvärst farligt. Vi googlade om andra ormar som också finns här och det är inga trevliga typer direkt. En King Cobras gift kan döda en fullvuxen elefant på tre timmar! Usch och fy för ormar, tycker vi. Jag mår bättre nu men har fortfarande väldigt ont i smalbenen. Det gör ont när jag går och det gör ont på framsidan. Vi har varit till doktorn och tagit blodprov och det visade att det inte var leukemi i alla fall. Det är säkert bara en ordentlig växtvärk. Jag har inte feber och inte ont i magen längre. När vi åkte till sjukhuset bar mamma mig till bilen och när hon satte ner mig i sätet var det något som bet tag i hennes tå. Mamma skrek högt och upptäckte två små prickar på tån. Hon befarade det värsta, att hon blivit orm biten! När hon backade ett steg och böjde sig ner och tittade under bilen såg hon att det var den söta lilla grå/vita kattungen som kommer och hälsar på oss nästan varje dag. Phu, vilken tur! Efter en sådan dramatisk dag var det trevligt att åka till en av våra favorit restauranger som heter Flame och äta den fransk örtgrillade kycklingen med den starka Thai såsen. 

Kram från Carl