Även om man är djurvänn så behöver man inte älska alla djur. Oönskade inkräktare vill man helst vara utan. Vi har bott i vårt nya hem i snart två veckor och tyvärr upptäckt att en ihärdig ödla vill hänga runt huset hela tiden. En morgon skrek Arsenia i högan sky: look look! Då var jätte ödlan utanför altanfönstret. Vi tog ett kort på "krokodilen" och frågade min Thai fröken på skolan. Hon sa att dom är köttätare och gillar små djur. Det är samma slags ödla som med sina sylvassa klor skar upp kaninburen på skolan och våra två fina kaniner försvann, minns ni det? Tyvärr antar vi att "krokodilen" är ute efter Carlsson nu. Arsenia pratade med en annan Filipinska som också bor vid sjön. Hon berättade att det är fyra jätte ödlor som bor i sjön. Den vi fotade på vår tomt är en av dom minsta, den största är verkligen jätte stor sa hon. Det känns ju rätt pissigt att ha sånna hemska djur så nära inpå. Önskar att dom kunde försvinna...flytta någonstans. Fy, sjutton att måsta ha koll på altan dörrarna och ytterdörren hela tiden. Vi har alltid en golfklubba ståendes ifall dom skulle attackera Carlsson. 

Kram från Carl

Sist jag var hos faster faster samlade jag ihop 132 st ek skott som jag absolut skulle ta med till Phuket och plantera där. Sagt och gjort, skotten är med och redan planterade i tre krukor. Nu gäller det att vattna och vänta. Arsenia förstod inte riktigt vad jag höll på med och inte heller förstod hon när vi beskrev hur stor och gammal en ek kan bli. Om skotten kommer upp ska jag plantrea dem utanför villan. Eftersom det inte växer ekar på den här breddgraden så tror jag inte heller innerst inne att det kommer funka men prova kan man alltid. Det regnar varje dag och på kvällen kan man ha byxor och långärmad skjorta. Det är klart att det är varmt men inte så varmt som man är van vid. Carlsson tycker att det är skönt för han är van vid Sverige nu. I söndags fick han vara med Arsenia hela dagen för vi var på brunch. Han fick dåligt med mat och var hungrig när vi kom hem. Han lyfte upp sin matskål med tänderna och försökte bära upp den till övervåningen för att visa oss. Då fick han några korvar och blev nöjd. 

Kram från Carl

Här på Phuket är det den årliga vegetariska festivalen. Det är många som deltar och alla klär sig i vita kläder. På bilderna kan ni se Khun Bon, servitören i villan. Hur det är möjligt att göra så här förstår jag inte. Bon har blad rakt genom kinden utan att blöda! Många har knivar och annat vasst genom både tungan och läpparna. Dom som är med på festivalen tågar fram och slår sig själva utan att göra illa sig. Det här året är Bon vald av Gud och har tagit ledigt en vecka för att koncentrera sig på festivalen. Dessa festligheter hålls efter vägarna och köerna blir långa. Vi får se hur det går att ta sig fram i dag när jag ska till stan och klippa mig. Vi håller tummarna för Khun Bon att det går bra för honom på årets festival. Bilderna är från förra året.  På hans kinder syns många ärr från tidigare år. 

Kram från Carl

Jag har varit sjuk! Min fröken ringde till mamma och sa att Carl har lagt sig ner och vill inte prata. Mamma kom susandes på 2 hjul till skolan. Det visade sig att jag hade hög feber, 39 grader! Jag låg i sängen och halv sov och var half vaken hela eftermiddagen. Senare ville jag prompt ligga i soffan. Jag var het som en kamin och mitt hjärta slog så fort. Plötsligt mådde jag illa och ville kräkas men det kom inget. Mina vänner från villan, Wat & Bat kom och hälsade på. Dom baddade mig med en kall handduk och höll mig i handen. På bilden ser ni även villans "handy man". Jag var ledsen och mådde pyton. Men kan ni tänka er att nästa dag var jag frisk och mådde toppen igen! Undra vad som var fel? 

Kram från Carl

Äntligen är jag i poolen igen! Det är så härligt att simma runt som en glad fisk i det varma turqosa vattnet. Jag har inte glömt hur man dyker och hämtar saker från botten. Cyklopet och snorkeln var riktigt smutsigt efter att ha legat nerpackat i 4 månader men det gick bra att göra rent. Alla våra kläder måste tvättas för det luktar pyton när kläder lagat nerpackat ett tag här. När jag simmade försökte jag prata under vattnet. När jag kom upp till ytan frågade jag om mamma hörde vad jag sa? Nä, sa mamma. Då sa jag: har du snorkråkor i öronen, ha ha! Sen dök jag ner i vattnet igen. Jag är lite busig ibland, men oftast är jag världens snällaste. På skolan går det bra, jag är inne i rutinerna igen. Tre onsdagar i rad ska jag vara med på en kurs efter skolan där vi får lära oss och laga mat och baka. Tre torsdagar ska vi ha sport klass efter skolan. Det blir kul att lära sig något nytt. 

Kram från Carl