I går kväll kom vi fram till Foshan, det tog hela 13 timmar från vårt hus i Surin. Flygresan var bara 3 timmar och gick bra men resten var inte roligt. Taxi i en timme, vänta i en buss 1 timme och sedan över 2 timmars bussresa + allt annat som tar tid. Alla skrek och stressade, inte behagligt alls. Dom skrek var vi ska köa, om biljetter, bagaget hit och bagaget hit. När vi äntligen kom fram till Foshan klev vi av bussen sist för vi satt längst bak. Jag stegade fram fort och tog vår minsta väska från chauffören som stod vid bagageutrymmet. Efter kom pappa och tog den andra stora väskan. Efter det smällde busschauffören igen luckan framför ögonen på pappa. Hallå, vi har en till väska pappa till busschauffören. Chauffören skrek något tillbaka till pappa och pappa höjde rösten och vänligt men bestämt sa att vi har en till väska i bagage utrymmet. Chauffören blev då jätte arg och gick och satte sig bakom ratten och skulle köra därifrån. Pappa hoppade om bord på bussen och gjorde allt han kunde för att chauffören inte skulle stänga dörren och köra iväg. Om han kör iväg kommer vi ALDRIG få tillbaka vår väska, tänkte jag. Det var mörkt och vi var helt själv med denna galning till chauför. Mamma hoppade då fram och öppnade bagage luckan och kröp in i bagage utrymmet och hämtade väskan och kröp ut. Då sprang chauffören ut från bussen med pappa i hälarna. Man skulle ju tro att vid det här laget skulle chauffören be om ursäkt men icke! Han blev helt vansinnig och började vrål som besatt. Mamma skrek några väl valda ord till honom innan vi lämnade platsen rätt skakade. Man vill ju inte hamna i trubbel här där dom är så otrevliga, tänkte vi. 

vi tog kort på eländet innan vi gick. Resten av vistelsen har gått bättre men det är som det är här. Vi bor okey och jag har ätit gott och badat badkar. 

Det är helt klart ett annorlunda ställe vi hamnat på. Det går ingen nöd på mig mej alls men det ska bli skönt att åka härifrån. 

Kram från Carl