Mitt lov börjar lida mot sitt slut nu. Lovet har varit riktigt trevlig, tycker jag. Skolan börjar på tisdag och jag har på känn att det kommer bli tufft att kliva upp tidigt igen. Här ser ni när vi åkte tåg till Soller. Tåget är mycket gammalt, från 1912 om jag inte minns fel. Det tar en timme att tuffa upp till Soller från Palma. På resan kan man se mycket av den vackra naturen, fina stora berg, kor, några hästar och en åsna! 

På stationen i Soller stod Mimmi, Roger och killarna och väntade på oss. Vi gick till torget och åt en lång lunch. Jag, Max och Ted åt hamburgare och dom vuxna åt massor med olika tapaz. Pappa blev helförtjust i Pimientos padrones - bacon lindade daddlar. 

Efter lunchen gick vi till Sollers glassfabrik och alla åt glass. Det fanns över 40 sorter att välja mellan. Det spelar ingen roll hur månfa goda sorter det finns så väljer jag alltid vanilj. 

När det blev tidig kväll var det dags att ta tåget hem. Roger tipsade oss om att vänta med att stiga på tåget tills bara några minuter innan avgång för då kopplas en 1.a klass vagn på. Vi gjorde som han sa och åkte 1.a klass hem! Jag tyckte resan var lång och ville bara komma fram. 

Vi stannade till i Palma och åt middag på en gammal tapaz restaurang som vi fått tips om att den ska vara bra. Vi åt inte tapas utan valde grillat kött som var fantastiskt gott. Pappa var mycket irriterad på servitören i början för han var enormt nonchalant men det blev bättre och middagen slutade lyckat. Det blev lite kallt efter middagen men min jacka ville jag inte ta på mig, jag tog på mig pappas jätte tröja i stället.

Vi träffade Max bara någon dag senare igen. Roger och Max hämtade upp oss och vi åkte till en Gokart bana. Det var super spännande att köra gokart. 20 km/h körde vi. Armarna nästan skakade när vi hade kört klart, ratten var tung att styra. Max har kört förrut men för mig var det premier turen.

Vi åt lunch tillsammans och gick på promenad i hamnen. Max och jag åt chicken nuggets, mums! Jag var så hungrig och väntade på att Max skulle säga att han var mätt så jag kunde ta hans sista kycklingbitar också. Min aptit är det inget fel på. 

Kram från Carl