Jag har varit till min gamla skola och hälsat på. Christin och James blev så glada att se mig igen. Dagen till ära var det självaste halloween och alla var utklädda. Jag fick en öronlapp av mamma som blinkade när man tryckte på den och det var ett sjörövarmärke på den. Jag tyckte den var så töntig, inget för mig. Jag vägrade ta på mig den och var hellre inte utklädd. Det var så roligt att hälsa på och jag kände igen allt. Tyvärr var det bara små barn kvar på skolan, ingen jag kände. Jag matade ödlan som vuxit och blivit mycket större. Han är alltid hungrig och äter tills man slutar mata honom. När han kom till skolan var han rätt liten men nu är han stor och det har vuxit ut ett horn i pannan på honom. Christin och James ville släppa ut honom så han blev fri men när dom googlade läste dom att han antagligen inte kommer klara sig i det fria här för han är inte anpassad att leva här. Det finns jätte stora ödlor in lilla sjön bakom skolan och dom skulle äta upp honom i ett nafs. Anledningen att ödlan hamnade på skolan var att en familj som köpt honom inte ville ha honom kvar längre. Skolan tog emot honom och byggde en stor bur till honom och tar hand om honom. Synd att han inte fick ett liv i det vilda där han hör hemma.

Hans mun är vass och snabb. Han har inga huggtänder men munnen är rakbladsvass. Hans klor är långa och vassa och svansen kan han piska till med. Men om han skulle möta någon av de läskiga stora ödlorna som bor här på ön så är han chanslös. Bäst för honom att bo kvar i stora buren och äta gott.

På kvällen åt vi middag på La Carbonara och Valentina blev så glad. Jag gav min ögonlapp till hennes dotter Mathilda, som ni ser blev hon överlycklig! Hennes morfar sitter bredvid och är till stor hjälp. Franchesco, pappan jobbar i Doha nu och Valentina jobbar här. Jag beställde en spagetti Carbonara och åt upp den på 3 sekunder. Så god var den! Livet rullar på här och jag trivs. Mamma har precis beställt en ny soffgrupp till en av villorna och jag har varit till kid ś cluben på Swiss hotell. Det var helt ok och ganska kul men inte lika roligt som när Loek och jag var där.

Kram från Carl