I Sydney finns ett jätte stort Zoo som jag besökte. Det var riktigt roligt att titta på alla fina djuren. Girafferna var coola. Jag blev imponerad av deras långa halsar. 

   Här tittar jag på läskigt krokodiler. Ser ni lappen på min rygg? Där står det vad jag heter och om jag tappat bort mamma och pappa så kan den som hittar mig ringa till mina föräldrar. Det är lätt att tappa bort varandra i folkvimlet. 

Ser ni koalan? Den satt och sov och rörde sig inte ur fläcken. Vi läste att koalan sover hela dagen och rör sig bara 4 minuter per dag. Vilket liv!

     Det var mycket att titta på och många intryck. Tänk att det finns sådana här konstiga djur.

   Ett zoo med en fantastisk utsikt och Sydney bjöd på strålande väder. Vi var alla möra i benen när vi skyndade iväg för att hinna med sista båten till Darling harbour där vi bodde under våra dagar i Sydney. Jag var riktigt trött och sov länge dagen efter. Det var långt att gå runt på zoo och ännu längre blev det för mig som sprang zickzack hela dagen. 

Kram från Carl

   Här tittar jag på fiskar och andra konstiga djur. Fiskarna och dom andra djuren kan man titta på om man går till ett stort akvarium som finns mitt i Sydney. Jag sprang fram och tillbaka och tittade och pratade om allt jag såg. Det fanns mycket att titta på och jag fick aldrig nog. Jag var intresserad av allt jag såg men hajen var jag rädd för.

   Så här läskig ser en riktig haj ut. Jag tyckte den var otäck och varken mamma eller pappa fick gå nära den. AKTA HAJEN! ropade jag upprepade gånger.

   Den här filuren var betydligt gulligare. Men roligast av allt var det att få träffa Nemo!

   Har ni sett så fin han är! Jag har bara sett Nemo på film förut. Ni kanske har sett filmen: Hitta Nemo. Det är en spännande och bra film om hur Nemo tappar bort sin pappa och hamnar i ett akvarium. Nemo lyckas ta sig därifrån tillslut. Jag undrar hur han hamnade här? Efter några timmar ville min pappa gå ut från akvariumet och äta något. Jag tyckte inte att vi hade tid att äta när det fanns så mycket att titta på och det uppstod en liten konflikt om hur vi skulle göra. Konflikten löstes smidigt när jag fick köpa en blå bläckfisk i affären som jag tog med mig på lunchen. Ännu en rolig dag på vår resa!

Kram från Carl

Så här bedårande utsikt kan man njuta av om man lunchar på fashionabla restaurang 360 i Sydney

   Farbror Alex som bor i Sydney bjöd ut oss på långlunch.  Alex hyrde villan för ett tag sedan och fick bra kontakt med pappa. Alex var både rolig och trevlig, tycker jag.

   Jag satte mig efter ett tag i vagnen och tittade på en film. Alex sa att jag var otroligt duktig. Han såg lite lättad ut också. Kanske trodde han att det skulle vara svårt att ta med en liten kille som mig på restaurang. 

   När lunchen blev lite väl lång och jag tyckte att det var dags att bryta upp sa jag ifrån ordentligt. Alla förstod och vi tackade så mycket för oss och sa hej då. Det finns ju så mycket mer att upptäcka än bara en restaurang. Vi gav oss ut på nya äventyr som ni kan läsa om i nästa blogg.

Här hemma är allt bra. Jag var i skolan igår och tog min första simlektion för terminen. Jag var så duktig tyckte lärarna och dom gav MIG ett klistermärke med en glad gubbe på. Ett sådant klistermärke får man bara om man har varit riktigt duktig. Det var första gången jag fick en sådan utmärkelse. Men inte sista gången!   Inte för att jag kan simma än men jag var bra ialla fall.

Kram från Carl

  Två veckor ombord på båten var fantastiskt roligt men det räckte för mig. Nu väntade nya äventyr där ute på mig och det kändes helt ok att kliva av båten i Sydney   SYDNEY, HÄR KOMMER JAAAAG!!!!   Varje dag spanade jag ut över havet och i poolen efter hajar och bläckfiskar   Jag tog en sista promenad på däck innan det var dags att ta farväl   Det finns alltid något som jag måste stanna och undersöka på vägen, det är därför jag lär mig så mycket.   Så här såg utomhusbiografen ut  

Varmt men kallt, brr sa pappa

Jag tror att det är några på båten som kommer att minnas mig länge. Nu väntar nyårsafton i Sydney och en bilsemester på mig. Hej då alla på båten och tack för allt.   

Kram från Carl

Jag var verkligen inte välkommen till casinot på båten. När jag var där sa personalen vänligt men bestämt att barn fick inte vistas på casinot. Ingen av oss tänkte på att jag bara var ett litet barn och inte fick vara där. Vi skulle precis växla in lite pengar och spela när en vakt sa att jag var för liten för att vara där. SNOPET!! Det var bara att gå ut därifrån. Så fort jag fick chansen sprang jag och ställde mig i dörröppningen och tittade in. Det var ju så spännande där inne med alla blinkande spelautomater.

Kram från Carl

Nu var det inga fler stopp på vår resa utan endast två dagar till havs kvar. Jag njöt av servicen och roade mig. Här ser ni mig på frukosten när jag väljer vilket fikabröd jag vill ha.

Kul ska man ha, tycker jag!

Varje kväll var det middag och vi satt med samma sällskap varje kväll. Tur att dom vi satt med var roliga och trevliga. Hela gänget som vi satt med var Australienare och det kan vara mycket svårt att förstå vad dom säger. Dom pratar inte vanlig brittisk engelska direkt. Ibland förstod ingen av oss vad dom sa men vi skrattade ialla fall åt deras skämt.

Jag hade som tur var med mig en liten bärbar dvd och tittade på film när jag tröttnade på att vara trevlig vid middagsbordet. Skönt att vara liten för då får man göra så. Alla tyckte att jag var en så fantastisk pojke och att jag uppförde mig otroligt bra. Varje dag var det någon som frågade var mina lockar kom ifrån? Från mitt huvud så klart!

Kram från Carl        

Det finns ett Fjordland i New Zealand som är gudomligt vackert. Tänk att det heter Fjordland, precis som i Norge! När vi paserade Fjordland var det lite dimma och det gjorde att det såg nästan sagoligt ut. Vårt stora kryssningsfartyg kryssade runt och alla passagerarna fotade och tyckte att det var så fint. Jag tittade också samtidigt som jag mumsade på glass. Vi stannade inte i Fjordland utan bara tittade från båten. Nu var det endast två dagar till havs kvar på vår långa kryssning.

Kram från Carl

Här har vi kommit till pyttestaden Dunedin som har 110.000 invånare. Som ni ser åkte vi på en tågresa upp i bergen. Tågresan tog 2,5 timme, 1 timmes uppehåll och 2,5 timmes resa tillbaka till Dunedin.

Jag hade bokat biljett flera veckor tidigre och tur var det för det blev fullsatt. Det var många som ville uppleva New Zealands spektakulära natur.

Jag hade tur för jag fick en stor soffa för mig själv. En guide berättade att tåget som vi åkte med var mycket gammalt och järnvägen byggdes för jätte länge sedan.

Så här såg det ut när vi klev av tåget. Vi hamnade i en liten by som jag inte ens minns namnet på.    

Lokala polisstationen

Vi fikade, sedan var det dags att hoppa på tåget som stod på perongen och väntade och åka tillbaka.

Jag blev lite trött och la mig där väskorna vanligtvis placerades förr i tiden. Tuff tuff tåget var sövande men jag lyckades hålla mig vaken.

Kram från Carl