Gammelfaster Anita åkte hem i morse. Det är alltid tråkigt när jag måste säga hej då till någon som jag tycker om. Anita sa att vi ses snart, hemma i Stockholm. Vi ska nämligen till Stockholm om en månad. Det ska bli spännande! På bilden ser ni mig en sen kväll när jag somnat i Anitas famn. Det är mycket ovanligt att jag somnar för det är full fart ända tills lampan släcks och jag ligger i sängen. Mamma tappade hakan när jag somnade i Anitas famn. Jag sov så gott och tryggt. Det var jätte kul att du kom och hälsade på mig, kom snart tillbaka.

I mitt förra inlägg frågade jag efter namn till huset. Två vänner lämnade namn förslag, min farmor och min gudmor Sara med familj. Jag tackar så mycket för dom fina och fyndiga förslagen. Vi har inte bestämt oss än för ett namn. I går när jag var utanför huset och vattnade våra nya palmer kom get familjen och gick förbi. Ja, ni läste rätt det är en get familj som går en runda på djungelberget varje dag. Då kom jag på att huset borde heta Villa Getberget men det är inte så passande och inte så fint heller, men ganska roligt! Kommer du på ett namn så skicka det till mig.

Kram från Carl

Som ni vet bor vi nu i huset och storm trivs. Det enda som fattas är ett namn på huset. Vi har kört fast och kommer inte på något bra namn. Vi har spånat på många ideér men inget klickar riktigt. Huset ligger på ett berg i Surin med en fantastisk utsikt. Vi har pratat om namn som innehåller ord som: sky, view, hills mm. Vi har diskuterat om det ska innehålla: villa, residence eller baan och sedan ett ord typ diamond eller något annat fyndigt. Baan betyder hus på thai men det känns lite uttjatat nu.

Snälla kom med ett eller flera förslag!

Kram från Carl

Jag blev bjuden på något som heter: Baby shower av min klasskompis Siams mamma. Siams mamma heter Charlie och hon har adopterat en liten flicka från ett barnhem i Bangkok. Flickan heter Suri och hon var snäll och lugn. Baby shower har mamman egentligen innan barnet är född men eftersom Suri är adopterad så blev det ett välkomstparty när Suri hade anlänt redan. Suri bjöd på tårta och rosa bakelser. Tårtan stod på ett mycket lågt bord och jag satte mig bredvid tårtan för jag vill sitta så nära tårtan som möjligt. Huxflux vred jag på mig och råkade stoppa foten i tårtan. Min lilla fot blev full med grädde och mamma ursäktade oss och torkade av min fot. Vi kände bara två personer på partyt och man vill ju göra ett så bra intryck som möjligt men det gick inge vidare. När det var dags för Charlie och Suri att öppna presenterna gick jag fram och hjälpte till. I ett av paketen fanns fina rosa kläder och jag ville visa dom för mamma. Snabbt som bara den snurrade jag runt och drog kläderna över bordet mot mamma. Typiskt nog drog jag kläderna över tårtan. Det var andra barn på festen också. Dom barnen var från England och dom var enormt väluppfostrade. Nu undrar jag vad som uppskattas mest: ett väluppfostrat barn som inte gör mycket väsen av sig eller ett barn som bjuder på några skratt och är liksom mera med? Min mamma var helt slut när vi kom hem från festen så jag tror hon föredrar det första allternativet...

På kvällen var jag hemma med mormor, morfar och Anita. Vi åt, drack och läste böcker. Mamma och pappa var på Supper Club och åt middag. När dom skulle gå hem blev dom stoppade av en tjej som sa att hon hade varit på samma party som mig och mamma tidigare på dagen. Hon skrattade och berättade för pappa vad jag hade haft för mig på partyt. Hon ville att vi skulle ses igen!

Kram från Carl

Sist jag tog en promenad på stranden så jag en bur och gick fram för att titta vad det var i buren. När jag kom fram till buren såg jag att det fanns åtta super söta hundvalpar i buren. Jag blev eld och lågor och helt såld på valparna och ville självklart ta med dom hem. Tyvärr går inte det för vi ska vara i Sverige över sommaren och då blir valparna utan mig. Jag funderade på att släppa ut valparna för dom skulle må bättre av att springa runt och busa. När jag tänkte efter så kom jag på att då kanske dom skulle bli överkörda för det var ingen som tog hand om dom. Hm, svårt jag kanske smyger tillbaka och släpper ut dom i morgon.

Nu är jag ledig från skolan i två veckor och det känns sådär måste jag erkänna. Jag är inte längre lika förtjust i Moana utan gillar numera en tjej som heter Sky. Om jag har möjlighet så ska jag ta kort på Sky innan jag åker till Sverige och då ska ni få se på en söt tjej! 

Kram från Carl

Thailändarna firar inte påsk men det gör jag. Jag har fått påskägg av både mormor, morfar och gammelfaster. Påskäggen tog slut snabbt och jag ser redan framemot nästa påsk. På påskafton åt vi åt Janssons frestelse, sill och köttbullar. Alla utom jag fick en snaps men jag hade kul i alla fall. Mormor fyllde år på påskdagen och då åkte vi till Indigo Pearl och åt brunch. Tyvärr krånglar kameran och jag kan inte ladda över bilder från den men jag ska laga den så fort jag hinner. Jag fick inte följa med på brunchen. Dong och jag var hemma och förmannens fru såg efter oss. Na har åkt hem till norra Thailand och kommer inte hem förrän den 18e. Det är tomt och jag saknar henne. Na ska lämna sina tre barn till sin mans föräldrar. Na har tagit beslutet att barnen ska gå i skola och bo i norr. Na och hennes man ska bo i maid avdelningen i huset och jobba hos oss. Na ska skicka hem pengar till barnen varje månad och åka hem och hälsa på nästa år. Livet kan vara tufft.

Kram från Carl

En vecka går så fort och i morse åkte Karro hem till Stockholm igen. Mamma skjutsade Karro till flygplatsen och när mamma kom hem hittade hon en present som Karro hade lämnat på köksbänken till mamma. En fin gul klänning fick mamma och hon blev så glad! Det passar ju bra tycker jag för gult hör till påsken och i dag är det tydligen påskafton. Vi märker inte av påsken så mycket här för det firas inte alls. Det är bara mormor, morfar och Anita som firar och dom hade med sig påsk pynt som nu hänger i våra gröna växter och en påskduk som ligger på bordet. Det ser trevligt ut och jag gillar påsken. Jag har listat ut att jag ska få ett påskägg i dag, fullt med goggi goggi! (godis)

Glad påsk önskar vi er alla!

Kram från Carl

             I söndags var jag på äventyr, må ni tro. Karolina, mamma och pappa åkte till Indigo pearl och åt brunch och jag åkte hem till Na på campen. Det är spännande att vara på campen för det finns så mycket att göra och titta på. Utanför Na´s lilla krypin hänger ett stort ko horn och några fällor. Jag märkte inte ens när mamma & co drog iväg till brunchen. Na´s tjejer, hennes son, Na och jag träffade den ena av mina två katter. Den andra katten är spårlöst borta. Vi försökte fråga var den var med vi fick inget svar. Påkörd? Sprungit bort? Bor den någon annanstans? Ingen vet. Jag, Na och barnen gick ner till stranden och jag fick en riktigt fin solbränna. Mamma berättade senare att brunchen var var fantastisk god och att dom snart ska dit igen.

I morse åkte mamma och jag till flygplatsen och hämtade mormor, morfar och gammelfaster Anita. Alla följde med mig till skolan sen och lämnade mig där. I kväll har vi grillat och haft det trevligt.

Kram från Carl

I julas fick jag en radiostyrd bil av min faster i julklapp. Den körde jag med tills den gick sönder. Ända sedan dess har jag suktat efter en radiostyrd båt. För ett tag sedan tog jag med mina föräldrar till Patong och gick till Jungceylon. Där tittade vi på en radiostyrd båt och försäljaren frågade om vi ville gå ut och provköra den. Nej, det behövs inte, sa pappa. Vi slog till och köpte båten och åkte hem. Pappa stoppade i det stora batteriet som följde med i kartongen. Pappa rörde på spakarna på fjärrkontrollen men inget hände. Man måste såklart ladda batterierna över natten, sa pappa. Nästa morgon gjorde vi ett nytt försök. Pappa monterade fast batterierna i båten och rörde på spakarna. INGET hände, båten var helt död. Typiskt också, jag som var så laddad att se båten svicha fram i poolen. Dong monterade isär hela båten och konstaterade att han inte hittade något fel. Vi packade ner båten i kartongen igen och nästa gång vi åkte till Jungceylon tog vi med båten och gick till försäljaren. Mamma sa: this boat is not working! Försäljaren frågade om vi hade använt den i vattnet. No, sa mamma. Försäljaren förklarade att båten fungerar inte om man inte har den i vatten. Det är sensorer på båten som känner av vattnet. Det är en säkerhetsåtgärd så att man inte ska göra illa sig på propellrarna. Jaha, sa mamma. Pinsamt, sa pappa. Vi tog med oss båten och gick. Pappa ringde till Dong och frågade om han var civilingenjör? Yes, sa Dong och lät lite orolig på rösten. Och jag är en sån som tror att jag klarar av allt? Eh, yes svarade Dong igen. Pappa berättade vad som hänt och Dong skrattade. Nu skulle historien kunna sluta men det finns en liten fortsättning. När vi kom hem körde vi båten länge i poolen och båten flög fram. När vi hade kört färdigt la mamma båten på ett ställe och pappa la fjärrkontrollen på ett annat ställe. Jag var snabb som en vessla, tog båten och slängde den i poolen och tog fjärrkontrollen och började köra båten. Runt, runt i en cirkel körde jag och precis när mamma hoppade fram och skulle ta fjärrkontrollen av mig skiftade jag spak och körde i högsta fart rakt fram ut från poolen. Båten flög rakt fram och försvann. Vi tittade ner och som en liten orange prick kan man se min båt nere bland stenarna. Så länge höll den, muttrade pappa. Na skyndade ner och hämtade min båt. Jag kunde till min lättnad se att båten såg hel ut. Vi provkörde men den puttrade bara fram. Dong och jag mekade med båten rätt länge och när vi provkörde den var den som ny igen! Vilken lättnad!

Kram från Carl