Jag brukar då och då be mamma låsa upp vår brevlåda för att kolla om det kommit någon post. Såklart hoppas jag att det är post till mig men nu för tiden skriver och skickar man inte post så ofta till varandra. Tänk så förvånad jag blev när jag hittade ett vykort till mig med en bild av mig på!

Det var från i sommras när jag körde mormor och morfars båt. Det ser mer ut som ett foto än ett vykort. Jag ska ha det fotot i mitt rum och visa mina kompisar att jag kan köra en stor båt. Tack för det, mormor och morfar.

I går när jag åkte till talpedagogen körde vi utan tak på bilen. Det fläktade och blåste i mitt hår. Jag frågade mamma varför man inte kan se vinden när man kan känna den? 

Det är inte lätt att svara på, hur man kan känna något som man inte kan se.

Kram från Carl