Jag har helt glömt att skriva om mina fina fiskar i mitt akvarium. Bredvid poolen har vi en fontän och där har jag många fiskar. Det är mina fiskar som jag har införskaffat på olika ställen och på olika sätt. Dom flesta fiskarna har jag köpt lagligt på en djuraffär som inte ligger så långt ifrån hotellet. Några fiskar har jag köpt i en butik som säljer blommor. 5 st små fiskar tog jag från restaurang Twin brother för dom fiskarna var för trångbodda, tyckte jag. 7 st små fiskar tog jag och Na från sjukhuset när jag hade sytt hakan. Vi smugglade med dom hem i en vattenflaska. Hoppas att vi inte hamnade på övervakningskameran...

Varje dag går jag ut till fiskarna och matar dom. Fiskarna verkar vara lika hungriga varje dag. Mamma ville ta ett kort på mig sist jag matade fiskarna, men då sa jag att nu får det vara nog! Jag satte mig ner och strejkade helt enkelt. Det får man göra när man är så liten som jag är. Vill man inte så vill man inte. Jag ville inte vara med på bild och jag ville inte lyssna, så det så. Upp till kamp för egen vilja!!!

Kram från Carl

Här kommer bilder på husbygget. Jag åkte upp på berget och kollade om jag kunde bistå med ett handtag på bygget. Det fanns hur mycket som helst som jag kunde hjälpa till med. Jag högg i direkt och satte igång att lyfta rör bla. Mamma råkade ställa sig på en stenplatta som höll på att torka och det var inte så populärt. En byggnadsarbetare fick ta upp plattan och sedan lägga tillbaka den igen. När han var klar med det sprang jag över dom andra stenplattorna som också höll på att torka. Jag vet inte om killen var tvungen att lägga om alla golvplattorna eller om det gick bra. Jag väger ju inte lika mycket som mamma men torkande stenplattor är ömtåliga och allt i huset ska vara perfekt. Inte en millimeter i huset får misstämma, säger pappa. Håll tummarna att allt går som det ska och att huset blir klart till jul. Om huset blir klart ska jag köpa en stor julgran!!!

Kram från Carl

Här ser ni en bild på två små underbara kattungar som jag hämtade hem för några dagar sedan. Kattungarna har inget namn än och jag undrar om du har några förslag? När jag först såg kattungarna tänkte jag att Tom & Jerry skulle vara ett bra namn men det går tyvärr inte. Tom är helt ok men inte Jerry. Om en thailändare säger Jerry blir det Jelly och det inte snällt mot katten. Jag har redan fått några förslag av mina kompisar Elise, Isolde, Adam och Alva: Kling & Klang, Emil & Alfred, Skorpan & Jonatan. Mormor har också lämnat förslag: Filip & Fredrik, Henke & Zlatan, Zeb & Bob, Svenne & Bosse. Kattungarna är röda och jag tänkte att Fox & Fanta var lite kul men jag vet inte, det är svårt med namn. Tiger & Lejon, Misse & Moje...HJÄLP!!! Kattorna ska vara huskatter här på hotellet är det tänkt. Jag bär runt på kattungarna så ofta jag hinner och ibland spinner dom men ibland springer dom och gömmer sig när dom ser mig. Jag blir inte klok på kattorna men jag gillar dom som bara den. Hjälp mig nu så att jag slipper kalla dom för kattorna!

Kram från Carl

Jag vaknade men kunde inte öppna ena ögat. Jag hade fått ögoninflammation, så typiskt! Mamma och jag åkte till en klinik i Laguna och där blev jag undersökt och fick ögondroppar och en lapp för ögat. Det var obehagligt när sköterskan droppade dropparna i mitt öga men jag blev snabbt glad igen. Innan vi åkte iväg med bilen fick jag låtsats köra ett tag och det är så kul. Jag rattar och blinkar som värsta rallyföraren. Efter ett tag satte mamma mig i barnstolen och körde iväg till Bangtao beach. Vi skulle träffa pappa där och äta lunch. Jag slumrade till i baksätet och måste ha sovit djupt för jag missade allt det dramatiska som hände sedan. När mamma hade parkerat lät hon bilen gå på tomgång medans hon skulle lyfta ur barnvagnen där jag skulle fortsätta sova. Nu gick det inte riktigt som mamma hade tänkt sig. Av någon dum anledning låstes alla dörrarna och jag blev inlåst och mamma blev utlåst. Mamma provade att öppna alla dörrarna fast hon visste att det var meningslöst. Vad gör man?! Jo, man ringer efter pappa. Pappa satt på restaurangen och väntade på oss men han fick riktigt bråttom när mamma berättade vad som hade hänt. Pappa kom springandes och försökte också öppna dörrarna fast han också visste att det var meningslöst. Vad har du gjort!? sa pappa. Det var inte meningen, sa mamma. Pappa hoppade upp på moppen och körde hem för att leta efter reservnyckeln. Tyvärr har jag aldrig sett en reservnyckel till bilen och pappa kom tillbaka utan nyckel. Pappa hade istället med sig en stor hammare och ett badlakan. Planen var nu att krossa det lilla fönstret och sticka in handen och öppna dörren. A/C:n i bilen var innställd på det kallaste och fläkten stod på högsta möjliga. Alla var oroliga att jag skulle bli sjuk eftersom det blir väldigt kallt efter ett tag om A/C:n är inställd på det kallaste. Det var nu stor uppståndelse runt bilen. Dong, en av förmännen från bygget och Na (som nu städar på restaurangen där vi skulle äta) försökte hjälpa till. Några andra stod och tittade på och undrade väl hur detta skulle sluta. Jag sov lyckligt ovetandes om vad som hände utanför bilen. Precis innan rutan skulle krossas kom någon av dom på att Carl faktiskt kan öppna fönstret själv. Då började alla att knacka på rutan och ropade: Carl, vakna! Jag hade somnat gott för jag hade fått medicin för inflammationen. Långt bort hörde jag Na ropa: Caan, väk upp!! Ingen i Thailand kan säga Carl, dom säger Caan. Jag var helt groggy och förstod först inte varför alla stod utanför bilen och jag satt själv inne i bilen. Alla pekade på fönstret och sa att jag skulle öppna. Jag var fortfarande inte riktigt vaken men när mamma höll fram en Coca Cola burk och frågade om jag ville smaka så vaknade jag till. Jag tycker det är så festligt att dricka Cola, det bubblar i munnen och smakar så gott. Jag tryckte på knappen och bilrutan åkte ner och jag fick en slurk Cola. Alla skrattade och sa att jag var såååå duktig. Vadå duktig? Det var väldigt länge sedan jag lärde mig att öppna och stänga bilrutan. Jag är trots allt 1,5 år!!! Jag förstår inte varför mamma var chockad och varför pappa hade en hammare med sig. Varför väckte dom mig inte tidigare och bad mig öppna fönstret? Underskatta inte mig bara för att jag är liten!

I dag är inflammationen nästan borta och alla skrattar åt händelsen igår.

Kram från Carl

Det bästa jag vet är att åka moppe med min pappa! Vi svischar fram ner för berget och vinden blåser i mitt hår. Jag håller hårt i backspeglarna och håller tungan rätt i munnen. Vi slirar i kurvorna och åker på bakdäcket på raksträckorna. I guppen flyger vi flera meter och det killar i magen. Vi börnar och bränner däck. Dong gör allt han kan för att hänga med men han kommer alltid på efterkälken. Så går det till här...i alla fall i min fantasi..he he

Kram från Carl

Jag har bjudit Bum och Nueng på saltlakrits och det var så roligt! Tjejerna tyckte inte alls om det och grimascherade när dom smakade. Jag förklarade att många i Sverige älskar saltlakrits. Tjejerna trodde inte det var sant. Dom tyckte att det smakade så illa. Själv tycker jag mycket om saltlakrits. Precis som min pappa, där har vi exakt samma smak. Jag bjöd även kocken på en bit. Kocken är så snäll och ödmjuk och ville först inte visa att han tyckte det smakade äckligt men efter ett tag kunde han inte hålla sig utan grimascherade han också. Påsen med saltlakrits fick jag på restaurang Popeye´s  i Kamala. Personalen hade fått en stor burk och ingen gillade godiset så alla vi som var där fick ta med en liten påse hem. Vi var där med bla familjen Anna och Patrik. Elise tyckte också om saltlakrits, precis som jag!     

Kram från Carl

Har ni sett en så urgullig hundvalp! Så liten och så söt. Valpen heter Susan och är inte många veckor gammal. Sist jag var upp på bygget träffade jag sekreteraren och hon visade mig den här underbara lilla varelsen. Jag var mycket försiktig när jag klappade Susan för det ska man vara med bebisar. Mamma frågade var valpens mamma var? Här i byn, svarade sekreteraren. Mamma förklarade att i Sverige måste valpen vara minst 8 v gammal innan den tas från mamman. Ingen verkade förstå vad mamma pratade om. När mamma frågade vad äter valpen fick hon till svar: mjölk. Det är väl bara att inse att allt inte fungerar som hemma i Sverige här. Man får vara glad att valpen har hamnat hos en snäll och gullig tjej som kommer att ta hand om den på bästa sätt. Många andra hundar här har inget hem att gå hem till utan får klara sig själv.

I dag var mamma och jag till immigration i Phuket town och fick stämplar i passen så att vi kan stanna ett tag till i landet. Efter det åkte vi och tittade på en röd bil till mig. Bilen var stor och gick på batteri, tror jag. Undra om det kan vara så att jag ska få den i julklapp? Jag har en bil redan men den måste jag sparka mig fram med fötterna. Den här bilen fungerar på samma sätt som min motorcykel gör som jag har hos mormor och morfar. Man trampar på en pedal och vips kör man fram med en väldans fart. Om jag får bilen ska jag köra runt och skrika: se upp i backen, tio tusen hål i nacken!!

Kram Carl

Här på hotellet är det bara jag som vet, förstår innebörden med och som "firar" 1:a advent. Tjejerna stirrade på mig när jag kom ut med tomteluvan på huvudet. Dom förstod inte att 1:a advent betyder att det snart är jul och att 1:a ljuset av 4 ska tändas. Tjejerna skrattade åt mig och sa att jag var söt.

Det har dykt upp en aspirant eller vad det heter som vill vara min nanny. Aspiranten heter Gate och är lite äldre och mullig. Gate vill jobba som maid i huset när huset är färdigt men fram till dess vill hon vara min nanny. Gate jobbar precis som Na på bygget idag men hon vill verkligen ha jobbet som maid. Gate har varit "kokerska" på bygget och har tidigare jobbat i en villa som maid. Gate tog mod till sig och gick hit till hotellet och bad tjejerna i receptionen att få prata med min mamma. Gate hade med sig en kompis som stöd och båda såg mycket nervösa ut. Mamma och jag pratade med Gate ett tag och Nueng hjälpte till med språket. Vi tog hennes nr och jag sa att vi ska fundera på saken. Gate berättade att hon kan allt: städa, laga mat, tvätta kläder, stryka och ta hand om mig. Vi får se hur det blir, jag har inte riktigt bestämt mig än. Innerst inne är jag fortfarande lite besviken över att Na har slutat men som sagt, livet går vidare.

Jag önskar alla mina nära och kära och alla andra en trevlig 1:a advent.

Puss på er från mig