I dag är jag illa berörd. Det har hänt något hemskt här. Bara en liten bit från där vi bor har en 12-årig pojke har blivit skjuten i huvudet av en man. Mannen som sköt pojken har en spelhall där pojken brukade sitta och spela. Mannen tog fram sin pistol och satte den mot pojkens huvud och tryckte av. Inget hände första gången, inte andra gången heller men tredje gången mannen tryckte av small det och pojken blev skjuten. Mannen hävdade att det var en olyckshändelse. Mannen skulle då köra 12-åringen som fortfarande var vid liv till sjukhuset, sa han. Mannen körde istället mot flygplatsen och dumpade av pojken innan han kom fram. Sedan körde mannen till flygplatsen och smet iväg med ett flyg någonstans. Pojken klarade sej inte utan dog. I dag hålls en ceremoni för pojken i templet som ligger bredvid oss och sedan bränns pojken i templets ugn. Det är jätte mycket folk som har samlats för att ta farväl av 12-åringen, nästan hela phuket tror jag. Jag tycker så synd om pojken, han måste ha varit så rädd och haft så ont. Hur kan någon göra så mot en annan människa? Vad hade den lilla pojken gjort mannen? Jag hoppas polisen hittar mannen snart. Buddister tror att dom återföds till ett nytt liv. Jag hoppas att pojken återföds till ett långt och lyckligt liv och att han inte minns något av det hemska som hände honom.

Livet kan ändras från den ena dagen till den andra, var rädd om dig och dom du älskar.

Sorgliga hälsningar Carl

Sent igår kväll kom vi hem igen till Surin. Vi var jätte trötta och pappa stupade i säng före mig med kläderna på. Jag fick min rutinmässiga kvälls gröt och sen somnade jag gott. Precis innan jag somnade tänkte jag på allt jag varit med om den senaste tiden. På alla jag mött och på allt jag sett. Jag skulle vilja sätta in alla bilder jag har men det går inte. Jag valde ut tre bilder i dag från Nepal. Som ni ser är pappa alldeles för stor för att gå in genom dörrarna i gamla stan. Dom kan inte ha varit så mycket större än mig när husen byggdes!! Tanten på bilden tittade så mycket på mig när vi gick förbi och då tog vi kort på henne, det var också i gamla stan. Fotot på mig när jag sitter på en trappa är från bergsbyn Nagarcort.

I dag har jag pratat med tjejerna på hotellet och dom sa att dom hade saknat mig jätte mycket när jag var bortrest. Jag har saknat dom också. Det sa jag till dom för man ska vara rädd om sina vänner. Pappa och mamma pratar en del om att åka hem till Sverige. Jag är så nyfiken på Sverige för jag kommer inte ihåg allt för jag var så liten när vi var hemma sist. Mamma säger att hon hört att det börjar bli vår där hemma. Jag har fått en jacka för säkerhetskull ifall det är kallt när vi kommer hem.

Vi har fått ett husdjur! Det är en baby ödla som är så söt så jag blir alldeles till mig. Den är bara några cm och så smal. Pappa säger att ödlorna fångar insekter, bl a myggor och det är ju bra. Hoppas att baby ödlan trivs hos oss och stannar tills vi åker hem.

Nu ska jag gå och ta hand om min snälla, älskade pappa för han ser blek och trött ut.

"vår" kramar på er/ Carl

I dag ger jag er två bilder på mej, prins Carl. Det är en påskpresent till dej från mej. Mamma sa att jag skulle vara påsk kärring idag men jag föredrar att kalla mej själv för påskprins för låter mer passande än påsk kärring tycker jag. I år ska jag fira min första påsk utan nära och kära, utan påskmat och utan påskägg. Min pappa hade säkert inte kommit ihåg att det är påsk nu om inte jag hade överraskat honom genom att klä ut mej till påskprins. Pappa såg lite förvånad ut när jag och mamma hoppade fram och sa GLAD PÅSK! Va, är det redan påsk?!, sa pappa. Pappa sa också att han tyckte att jag var jätte fin. När tjejerna på hotellet såg mej trodde dom först att jag hade fått solsting men mamma förklarade att man firar påsk så här i Sverige och då förstod dom. Ser ni kvasten bakom mej? Man kan tydligen flyga på den. Jag har en hemlig plan, på lördag tänkte jag flyga hem till Sverige en sväng och ge alla jag känner en påsk puss!!! Här på bloggen blir det en tidig påsk hälsning från mej eftersom vi åker i morgon och då vet jag inte när jag kan skriva nästa gång. Jag har packat klart nu. Det är värre med mammas och pappas packning, dom är långt ifrån färdiga. Pappa har så galet mycket att göra här. Hans telefon ringer hela tiden och han har saker som måste göras jämt. Jag tycker det är bra att vi åker härifrån ett tag. Min fina, älskade pappa ser trött ut.  Puss på er från påskprinsen på Phuket! 

Nu håller jag på och packar för fullt inför resan. Det är mycket att tänka på, blir helt snurrig i hela huvudet. Tandborsten, kepsen och svärdet är packat redan. Vi åker till Bangkok på fredag och innan dess måste jag vara klar. När vi har åkt vet jag inte om jag kan skriva varje dag men jag ska skriva så ofta jag hinner. Jag kände att jag ville förnya mej lite nu när jag ska ut och resa så jag har bytt frisyr! Vad tycker du om min tuppkam? 

I dag när mamma och jag stod och pratade med tjejerna här på hotellet såg mamma en stor insekt som såg ut som en gräshoppa. Mamma sa till mej: Titta Carl, en gräshoppa! Sen petade hon lite på gräshoppans ben för att den skulle hoppa iväg men då flög den iväg istället. Wow, va´ cool tänkte jag, men då skrek Noung till: Khun Malin! Om den där insekten biter dej så är det värre än att bli biten av en giftspindel!! Oj då, sa mamma och såg lite blek ut. Jag lär mej något nytt varje dag. Det gör även min mamma...

Kram från Carl 

Detta är mammas hatt, ha ha!! Mamma har köpt en solhatt som jag tycker är för rolig. Jag fick tag på hatten och svischade iväg med den i min lära-gå-stol och skrattade så mycket när mamma sprang efter och försökte få tillbaka sin nya hatt. Min lära-gå-stol är som ett flygande tefat som jag svävar iväg i. Jag startar tefatet genom att sparka igång det med mina små fötter mot stengolvet sen bär det iväg med en väldans fart. Med hatten på sne svischade jag runt med mamma hack i häl. Det är så kul att bli jagad för jag vinner alltid. Mamma fick tillbaka hatten sen och provade den. Jag tyckte hon såg skojig ut, det är första gången jag ser henne med något på huvudet. Pappa tittade upp från soffan där han låg med datorn i knät och jobbade som han oftast gör och sa med glasögonen på näsan: du ser ut som caddysarna på golfbanan! Det gör jag inte alls det sa mamma, för deras hattar är blå och min är vit. Jag hoppas mamma kommer att använda hatten för då slipper hon få ont i huvudet av solen och pappa och jag får något roligt att titta på!

Varje dag springer jag runt i min lära-gå-stol och ibland hör jag hur mamma springer efter men hon får inte tag på mej för jag är ju så snabb! Enda gången som både mamma och pappa är snabbare än mej är när jag har fått tag på en elsladd som jag drar i, då är dom snabba som bara den.

Köp en hatt du också så att andra får något skojigt att titta på!!

Vi hörs/ Carl 

Som ni ser så har jag sparat det godaste till sist, nämligen flygande Kalle! Jag tycker om Flygande Kalle inte bara för namnet utan för smaken också. Det är sorgligt men sant, endast fyra burkar kvar och vi ska inte åka hem förrän i maj. Det är katastrof men jag håller mej lugn, mamma och pappa hittar säkert en lösning. Jag kommer säkert inte att svälta ihjäl för det finns gott om frukt och ris här i Thailand men gräddstuvad pyttipanna kan man se sej i stjärnorna efter.  Det är inte så lätt det här med barnmaten här på Phuket. På hela Phuket finns endast några få sorters barnmatsburkar som alla ser motbjudande ut. Det finns istället risblandningar med olika smaker t ex fisk, äpple, plommon mm. Jag har två förhoppningar, antingen att det finns mer att välja på i Bangkok för vi ska dit snart eller att min storasyrra Sofi och hennes dotter Svea kommer och hälsar på snart för då kan dom ta med sej burkar till mej. Det är nu 6:e april och dom har inte kommit än men jag hoppas att dom kommer. Om huset var färdigt skulle vi kunna laga mat där men det blir inte klart förrän till sommaren och då har vi åkt hem redan.  Jag gillar ju restaurangmat som bara den men man ska ta det lugnt med sånt tills man har vuxit klart. För övrigt är det som vanligt här, dagarna kommer och går liksom gästerna på hotellet. Försökte koncentrera mej på Nalle phu filmen igår men det gick bara inte. Jag pillade på fjärrkontrollen och kröp fram till tv:n och dvd:n och tryckte på allt som gick att trycka på. Den filmen ska jag spara tills jag har vuxit på mej lite men det var ett bra försök mamma och pappa gjorde.

Vi hörs/ Carl

Jag är snabb och smidig, tar mej fram som en katt. När jag är på upptäcktsfärd får alla se upp. Ett trappsteg är inget hinder för mej, jag tar mej lätt både upp och ner. Tyvärr finns det så mycket små kryp här som gillar att bitas. Minst tio små bett fick jag på min senaste krypfärd. Varje dag blir jag insmord med medel för insekter men det hjälper inte mycket. När vi kommer till Sverige ska jag få krypa på en gräsmatta. Det gör det inte lika ont om man ramlar omkull på en gräsmatta som på stenplattor.

I dag ska vi vara hemma och ta det lugnt. Som ni ser har jag varit ute och krupit ett tag runt poolen. Vi ska gå på promenad om ett tag och jag hoppas att dom där elaka hundarna inte skäller ut mej igen. Det skulle inte förvåna mej om mamma och jag går förbi 7/11 och köper något gott.

Sen ska vi titta på en dvd film om en björn som heter Nalle Phu. Mamma och pappa tror att jag ska sitta still och titta på en orange björn som har en liten röd tröja på sej! Ha! skulle inte tro det men vi får se, kanske blir jag helt betagen av Nallen, Tigern och dom andra.

Kram så länge från Carl 

Tjoohoo, vad glada vi blev när Melina ringde och berättade att hon klarade uppkörningen i dag! Jätte grattis syrran, bra jobbat! Som du ser spelar jag en grattis fanfar till dej på gitarren. Om du har bra fantasi så kan du höra min truddelutt som jag spelar för dej. Melina ringde till vår pappa och var så glad att hon grät i telefonen. Hon har varit så nervös för uppkörningen men klarade den ändå. Melina fick göra uppkörningen i Farsta. Jag hade gjort vad som helst för att få varit med i bilen, gud så spännande. Melina körde upp som privatist, vilket inte gör saken lättare. Du är så duktig!

Grattis kramar från Carl

Mamma och pappa hälsar