Den här träningsmaskinen skakar så att kinderna hoppar upp och ner med en väldans fart. Det syns inte på fotot men jag kan lova att det såg roligt ut. Eftersom jag inte har så mycket fett på kroppen så var det i stort sett bara kinderna som dallrade på mig. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt och hoppade upp på maskinen så fort jag fick chansen och slog på den. Folk som gick förbi tyckte att det såg mycket roligt ut. Det bjuder jag på, kul när man kan göra någon glad. 

Kram från Carl

Jag har inte skrivit på flera dagar och det beror på att jag har lånat ut modemet till gästerna som hyr villan. Internet slutade plötsligt att fungera i huset och service inriktad som jag är lånade jag ut vårt modem så att gästerna kan surfa runt. Nu blir det tyvärr svårare för mig att blogga men det ska väl lösa sig snart. Min faster Elisabeth och hennes Beje har kommit hit och vi har varit ute och ätit. I dag ska vi träffa dom igen. Annars rullar dagarna på som vanligt här. Förutom sist när mamma och jag körde till skolan. Mamma pratade i mobilen med pappa som var i Bangkok över dagen. En polis vid en korsning såg det och stoppade oss. Det är förbjudet att parat i mobilen och köra samtidigt, sa polisen. 400 bath i böter blev det och mamma fick åka till polisstationen och betala det innan hon fick tillbaka körkortet. Så kan det gå. Att en hel familj åker på samma moppe är det ingen lag på men det är ingen mening att diskutera utan bara betala och se glad ut. Pappa har varit i Bangkok och köpt en minibuss. Den ska vara i villan och i den får alla gästerna plats. Det var lite roligt när pappa och Dong skulle bestämma dag för att hämta bussen. Dongs mormor spådde och siade om vilken som var den bästa dagen att hämta denna fina, nya minibuss på. Endast tre dagar i november var bra dagar att hämta bussen. Det var bara för pappa att inställa sig på det. Många thaiare är enormt skrockfulla och det är viktigt att tyda dessa spådomar och tecken. Allt kan bli helt fel annars. Dong och en till kille körde hem bussen och resan gick bra. 

Kram från Carl

För er där hemma som undrar hur jag har det och hur det går för mig kan jag bara tala om att det går fin, fint! Amy (min fröken) talade om för mamma att jag är JÄTTE DUKTIG på skolan. Amy sa att hon hade varit lite orolig först hur det skulle funka för mig att stanna ända till 14.30 på dagarna. Med tanke på att jag blev hysteriskt förtvivlad så fort mamma försvann ur min närhet första dagarna så kan jag förstå att hon undrade hur det skulle gå. Men "skam den som ger sig", som man säger. Jag tränade och övade i många dagar och tillslut förstod jag att alla barn är här utan sina föräldrar. Det går inte alls att bara lämna mig och smita iväg nu, nä, nä! Jag är stor och kräver en förklaring när det händer något. Nu vet jag att jag får vara på skolan själv tre dagar i veckan och det är jag glad för. Amy berättade för mamma att jag pratar mycket men ingen förstår ett ord av vad jag säger. Det gör inget, alla förstår ju varandra på ett eller anat sätt i alla fall. På vår snack time och på lunchen försöker jag äta så mycket som möjligt och på vilo stunden somnar jag som en stock. När mamma kommer och hämtar mig blir jag så glad och jag försöker då berätta allt som jag har gjort under dagen. Sist sa jag: äta druvor, spotta ut. Jag berättade att jag hade ätit vindruvor och spottat ut kärnorna. Men det första jag utbrast när mamma kom var: Väskan, mamma väskan! Mamma hade inte med sig sin väska som hon alltid bär på!!! Jag trodde hon hade glömt den någonstans men mamma berättade att hon hade lämnat den i bilen. Phu, jag blev lite rädd ett tag. Jag är en uppmärksam kille!

Det går bra nu!

Kram från Carl

   Av en slump gick jag förbi en träningslokal när en grupp med barn tränade Taekwando. Det var fängslande att titta när barnen tränade. Samma övningar nötte dom på och fina dräkter hade dom på sig. Funderar på om det kan vara något för mig när jag blir lite större ? Vad tror du ? Är det coolt eller ska jag satsa på något annat? Pappa säger att det är tuffare med goju ryu. Det flaxas så mycket med benen i Taekwando.

I morse tog jag en lång sovmorgon och sedan gick jag ner till stranden och plockade snäckor. När jag samlat ihop en hel hög med snäckskal frågade mamma om jag ville ta med dom hem? Nä, sa jag. Tillbaka, sa jag och tog med alla snäckorna till vattnet och la tillbaka dom. Varför skulle jag ta med snäckskal hem? Dom passar bättre på stranden där dom hör hemma.

Kram från Carl 

               Första dagen efter lovet var det lite pirrigt att komma tillbaka till skolan men det gick jätte bra. Jag var så trött när min väckarklockan ringde på morgonen men tillslut klev jag ändå upp. Ni läste rätt: min väckarklocka! Jag har en egen blå och fin väckarklocka som ringer när det är dags att kliva upp. Efter lunch är det vilostund på skolan och jag slocknade som en klubbad liten kalv. Trots att jag inte förstår språket så kan jag rutinerna nu. Innan snack time och lunch så tvättar man händerna. När vi fikar sitter alla på sina stolar tills vi ätit färdigt och sedan tar man sin mugg och tallrik och ställer det på bänken. Innan vi går in i klassrummet tar alla av sig sina skor, osv. Det blir många rutiner att hålla reda på men jag lär mig. 

Ser ni vilken fin tröja jag har på mig? Det är skoluniformen. Förra året var det en orange eller röd tröja. I år är det bättre kvalitet och färgerna på uniformerna är antingen grön eller blå. Vi har även en uniformshatt som är blå. Min hatt ser ni på en av bilderna.

Om ni vill se mer från min skola kan ni titta på hemsidan:  www.phuketinternationalacademy.com  

Kram från Carl

      Här ser ni mig och min klass från i våras. Vi tog foton innan jag åkte till hem till Sverige. Amy heter min blonda fröken och hon kommer från England, hon är jätte snäll. Den mörka killen som sitter bredvid mig heter Siam men han har flyttat till Bangkok. Den blonda killen som sitter på min andra sida heter Tomas och han går fortfarande i min grupp. Moana är tjejen som har likadan tröja som mig. Vi var verkligen goda vänner förra terminen men det verkar som att vi har vuxit ifrån varandra lite nu. Nu har jag haft en och en halv veckas lov och i morgon börjar skolan igen. 

Ha det så bra

Kram från Carl

Jag tänker ofta på mina nära och kära där hemma. Ibland talar jag om vad jag tänker på.

I går lyfte jag telefonluren och sa: Ringa!

Mamma frågade: vem ska du ringa till: Molfal (morfar) sa jag

Vad ska du säga till honom då? frågade mamma.

Åka fiska, sa jag.

I bland säger jag: Max Melina! Kommer snart tillbaka! I bland säger jag: Åka Max Melina Jakob.

Sist jag fick tag på mammas mobil sa jag: Ringa aster Anita (faster) Sedan sa jag: sms Gunnar.

Jag har även sagt: Krama famol (farmor)

Ibland säger jag: åka mommo molfa gläva gus (gräva grus)

Ni ska veta alla där hemma att ni finns i mina tankar och jag glömmer er inte!

Stora kramen från Carl

I dag ska jag till Dr Sante på återbesök. Jag tror att han kommer att säga att jag är frisk nu. Det är bra för på torsdag börjar skolan igen och det vill jag inte missa.

I går åkte vi till Naiton beach och åt lunch. Shrimp cake, chicken garlic&pepper mm, mums! 

Pappa klagade igår att han kände sig lite hängig. Ont i kroppen och huvudverk sa han att han hade. Men pappa blir säkert inte sjuk för han klarar sig alltid. 

Håll tummarna att pappa håller sig frisk!

Kramar från Carl