Nu har vi varit hemma ett tag och vardagen har börjat igen. Det har varit en hel del att ta tag i efter semestern. Vi var bortresta över det Thailändska nyåret och då är alla kontor och många företag stängda här i Thailand. Det är lika bra att passa på att åka bort för det går inte att få något gjort i alla fall. Vårt sista stopp på resan var i Mount Fuji. Det var en lite mysig stad drygt en timme ifrån Tokyo med snabbtåget. Det var otroligt klart väder när vi var där och vulkanen syntes klart.

Personalen på hotellet sa att det var inte så vanligt att vulkanen syntes så bra som nu. Vi tog en promenad och bestämde oss för att gå till en park och sedan till en restaurang som vi blev rekomenderade. Påvägen till parken såg vi vackra tulpaner

Jag blev lite törstig och mamma köpte en drick choklad till mig (trodde hon) Jag sa att chokladen smakade konstigt men gott. När jag druckit upp halva frågade jag om mamma ville smakade och jag gav "chokladen" till henne.

Mamma smakade och sa: Men det här är ju kaffe!!! Inte konstigt att jag sa att det smakade konstigt. Vi frågade efter vägen till parken för vi hade gått lite vilse, En tjej visade vägen och vi fortsatte gå. Efter ett tag såg vi tjejen vi fågat igen. Hon satt i sin bil och frågade om hon kunde köra oss till parken för det var så långt. Vi tackade ja och så bar det iväg. Tjejen pluggade till läkarsekreterare och hade i stort sett inte varit utanför stan. Hon pratade dålig engelska men var mycket trevlig, som dom flesta Japaner var som vi träffade. På kvällen gick vi till en restaurang och åt gott igen. Det verkade som det var spännande för dom att ha "utlänningar" i restaurangen. Det var mycket trevligt och jag ritade en teckning till dom, svenska flaggan och jag skrev (med lite hjälp): Thank you from Carl. Personalen blev så otroligt glad och stod utanför restaurangen och vinkade när jag susade väg i taxin. Pappa försökte lämna dricks men det gick inte. Dom lämnade tillbaka dricksen och vinkade allt vad dom orkade. I Japan lämnar man inte dricks som man gör i andra delar av världen. Jag somnade som vanligt gott och nästa dag bar det iväg till HongKong. Pappa var på möte i HongKong och jag och mamma tog en lång, lugn frukost på hotellet.

Jag drack "kaffe boy" och åt av allt gott som fanns. Det är mormor och morfar som lärt mig dricka kaffe boy. Det är varm O´boy choklad, jag drack det när dom drack kaffe hemma i Sundsvall. Det minns jag som om det var i går. Pappa kom tillbaka från ett lyckat möte och vi åkte hem till Phuket. när vi kom hem mötte vi en mycket glad Carlsson. Han var så glad så han nästan skrek. Jag var glad att se honom igen och jag kände mig trött.

När han hade hoppat runt och hälsat färdigt la vi oss i sängen och kramades. Jag vill aldrig vara ifrån min Carlsson så länge igen. 

Kram från Carl