Ha, ha haaaa!!! Måste berätta en så rolig grej som hände idag. Mamma satte in en annons på nätet i den en lokala tidningen här på Phuket att hon sökte en nanny till mig som är 1.5 år. Det ringde en tjej som var mycket intresserad av att vara min nanny. Mamma och hon pratade ett tag och skulle precis bestämma träff för en intervju när tjejen sa att hon tyckte att det var bra att jag var 15 år. Nä, sa mamma vår son är 1,5 år. Jaha, sa tjejen och lät inte lika intresserad längre. Mamma läste annonsen på nätet och såg till sin förskräckelse att det hade försvunnit ett komma tecken mellan 1:an och 5:an....Opps! Det är än så länge fem stycken som har ringt och alla är från Filipinerna. Vi har träffat två och den tredje kommer snart på intervju.

I går kväll hade vi staff party för alla byggnadsarbetarna som bygger huset. Det var så kul!! Mammas kollega Anna, hennes sambo, deras dotter Elise och deras lilla söta baby Isolde följde med oss på partyt. En av tjejerna som jobbar som byggarbetare lekte med mig och Elise hela kvällen. Jag vet inte vad hon heter med hon var så snäll och rolig. Mamma sa till pappa att hon skulle vilja att hon var min barnflicka. Pappa tyckte det var en bra idé och i morgon ska pappas kollega Dong prata med henne. Hon pratar bara thai men det är bra för då lär jag mig thai snabbt. Hon skulle kanske kunna jobba 50% på bygget och 50% som nanny. Håll tummarna att hon vill det för hon är överlägset bäst hitills.

Kram från Carl

Nu har oturs vindarna vänt och det börjar bli som vanligt igen känner jag. I förrgår gick jag och mamma ner till vägen och frågade arbetarna som gör en trotoar om dom sett mitt däck? Vi tog med ett av dom andra däcken och visade det för dom. Ingen kunde prata engelska utom en man som kunde ett ord: tomorrow, sa han. Mamma och jag gick hem och ringde till Urban jungle på New Zealand men dom sa att det skulle bli jätte dyrt att skicka ett däck till oss. Typiskt, tänkte jag. I går gick vi tillbaka till vägarbetarna och letade rätt på samma tandlösa man som vi försökte prata med dagen innan. Han sa: tomorrow igen. Vi började gå tillbaka till hotellet och då kom mannen efter oss med däcket i handen! Jag trodde inte mina ögon! En anställd på hotellet pratade med mannen och förklarade sedan att mannen hade hittat däcket när han jobbade och han visste inte vad han skulle göra med det så han tog hem det. När jag frågade efter däcket så sa han det enda ord han kunde: tomorrow och menade att han skulle ta med det nästa dag vilket han gjorde också. Mannen fick 200 bath (50kr) av oss och blev överlycklig. Det är nästan en hel dagslön för honom. Alla blev glada och nöjda!

Vi åkte upp till pappa på bygget och berättade den glada nyheten för honom. Jag hjälpte till att styra upp bygget för att underlätta pappas dag lite. Som ni ser på min min så har jag lärt mig att man ska vara bestämd och veta vad man vill.

I slutet av oktober kommer min faster och hennes man hit. Det ser jag framemot! Jag ska beställa några burkar med barnmat av dom. Mina burkar från Sverige är slut och jag är trött på kyckling.... Tänk att det bara finns två smaker på barnmatsburkarna här på Phuket: kyckling med grönskaker eller kyckling med coscus. Jag äter restaurangmat men ibland är det gott att ha något färdigt hemma.

Kram från Carl

Nu är jag inne i en otursperiod. Vi har tappat ena däcket till min älskade vagn. Det satt lite löst och måste ha lossnat när vagnen lyftes in i bilen och rullat nerför vägen. Vi tog med ett däck och gick till grannarna och frågade om dom sett ett likadant men däcket är spårlöst borta. Mamma upptäckte att det var borta när hon lyfte ur vagnen utanför en affär. Jag hade somnat i bilen och var lyckligt ovetandes om vad som hade hänt. Vad gjorde mamma då, tror ni? Jo, hon hämtade en kundvagn och la liggunderlaget från vagnen och filtar i botten och sedan la hon mig i vagnen och rullade iväg. Jag sov som en stock. Nu har vi mailat till New Zealand och försökt beställa ett nytt däck. Vi får se hur det går. Det finns vagnar att köpa här men dom är av jätte dålig kvalitet och går sönder. Förra året köpte vi tre st och alla är trasigt.

För några dagar sedan fick vi ett tråkigt mail av mammas hyresgäst i Stockholm. Ett element hade gått sönder och vatten hade forsat in i lägenheten och förstört nästan allt. Hela trägolvet måste brytas upp mm. Tur i oturen att hyresgästen var hemma och att hon agerade snabbt. Nu får mormor rycka in och hjälpa till att kontakta försäkringsbolaget och bostadsrättsföreningen. Sånt här är inte roligt när det händer. Elementet var så gammalt att det sprack sönder! Vilket skit!!!

I dag var jag till dagiset igen och busade. Mamma pratade med lärarna och sa att det inte känns bra att lämna mig ensam eftersom det inte är staket runt om dagiset. Det finns flera "flykt vägar" ut och jag är expert på att springa iväg på egna äventyr. Jag är inte så beroende av andra människor hela tiden utan tycker om att upptäcka världen på egen hand. Dom som jobbar där har flera barn att ta hand om och kan självklart inte bara koncentrera sig på mig. Det bästa vore om vi kunde hitta en nanny som kunde hjälpa mig på dagiset, för det är verkligen kul att vara där. Jag är yngst av alla och behöver hjälp med lite av varje.

Hoppas att oturen vänder snart, och att jag snart får ett nytt däck till min vagn och att mammas lgh snabbt blir fin igen.

Kram från Carl

I väntan på att huset ska bli klart tog jag saken i egna händer och köpte ett eget hus. Det är lång väntan på att huset ska bli färdigt och jag är lite otålig av mig. Därför gjorde jag slag i saken och slog till på detta hus. Hoppas att ni tycker att det är fint. Det är så stort så att mamma och pappa kan komma på besök när dom vill. Jag hittade huset på Central efter mitt misslyckade försök att springa iväg med glasskiosken. Då satt det två bröder i huset och lekte. När jag gick fram till huset och tittade in väste den ena brorsan till mig med elak röst: what do you want?! Jag svarade: jag tänker köpa det här huset. Ha, där fick dom. Huset som brorsorna satt i fick stå kvar och jag fick ett helt nytt hus. Det är så stort så att affären körde hem huset till mig dagen efter. Min bil har jag parkerat utanför och om ni tittar noga ser ni min "laptop" inne i huset. Här har jag det jätte bra och jag är mycket stolt över mitt hem. Tjejerna på hotellet gapade av förvåning när en pick up stannade utanför och två killar kom med huset. Det är verkligen kul med något eget. Glasskiosken skulle jag också gärna vilja ha men det är viktigare med tak över huvudet. Farmor kom med en bra idé. Att sälja glass till hotellgästerna! Det tål att tänkas på. Som farmor även skrev så har min pappa för länge sedan också haft kiosker så det finns väl i blodet redan. Inte undra på att jag fick bråttom att springa iväg med kiosken.

Kram från Carl 

Här ser ni hur jag försöker springa iväg med en glasskiosk som jag hittade när jag var på Central i går. Mamma fångade såklart allt på bild och sedan sprang hon efter mig. Det var svårare än ni tror att smita iväg med en glasskiosk utan att någon märker något. När ingen tittade tog jag fart och sedan bar det iväg ut från affären. Håll med om att den är snygg? Jag blev helt galen i kiosken, men tur att man inte tar det första bästa som man ser för lite senare hittade vi något ännu bättre. Jag har ingen bild på det vi köpte men det kommer innom kort. Ledtråd: Jag har blivit inspirerad av husbygget.

När jag var på Starbucks kom det fram en hel grupp med japaner som började ta kort på mig. Dom tyckte att jag var så ovanlig och fin, sa dom. Det är inte första gången jag blir fotad på det sättet. Sist var det en grupp koreaner som blev helt tokiga i mig. Hi hi, hemma i Sverige har var och varannan blont hår och blåa ögon men inte i Asien.

Kram Carl

I går åkte jag till dagiset igen. Det första jag gjorde var att ramla och slå kinden i golvet. Det gjorde ont och jag blev röd. Sedan såg jag att barnen hade gjort en liten affär som hade en kassa apparat och massor med varor. Det fanns schampo, smör, chips mm. Jag såg genast att det bara var på låtsas för i smörpaketet låg det stenar och i schampo flaskan var det sand. Barnen skulle leka att det var en riktig affär och gå dit och handla. Leken hade inte börjat än men jag plockade snabbt åt mig så mycket jag kunde och bar iväg med mina varor. Barnen skrek rakt ut att INGEN fick ju röra varorna i affären än!!! Som om jag skulle bry mig om det! Vill jag handla så gör jag det. Så funkar det tydligen inte på ett dagis. Jag fick ställa tillbaka allt jag hade tagit. Då gick jag till baksidan av dagiset och där hittade jag en bortglömd, jätte fin rosa vagn. Det tog jag med mig till framsidan av dagiset och drog runt med den. Jag blev så förtjust i vagnen men lyckan var kort. En av killarna såg vagnen och tog den av mig och sprang iväg med den. Jag skyndade så klart efter och protesterade högt. Efter ett tag fick jag tag på killen och försökte ta tillbaka vagnen. Vi drog och slet åt varsitt håll, jag vägrade ge mig. Det var ju jag som hittade vagnen! Vi blev avbrutna när det var dags för sagostund. Vi fick sätta oss i ett rum och där skulle alla ta det lugnt, vila och lyssna på en saga. Jag fick lämna rummet efter bara några minuter. Då gick jag tillbaka till affären och pillade upp shampo flaskan och hällde ut sanden. Efter det så åkte mamma och jag till Surin och åt lunch med pappa i stället. I dag åkte vi inte till dagiset. Vi ska fundera ett tag hur vi ska göra i fortsättningen, hmmm. 

Kram från Carl

I morse sa mamma och pappa att nu ska vi åka till ett dagis och häsa på. Ja, just det, sa jag. Det har vi pratat om tidigare och nu var det alltså dags. Vi åkte till Svenska skolan i Kamala som drivs av Maria och hennes man. Mamma och pappa pratade om att det tar tid med inskolning för barn på dagis. Ibland kan det ta tid och vara lite jobbigt. När vi kom fram gick jag så fort jag kunde rakt in och började plocka bland leksakerna. Jag hälsade på så många av barnen jag kunde och livet lekte. Vilket ställe! Tjoohooo, så kul jag hade i dag. i morgon ska jag träffa en kille som heter Oliver, 2 år. Oliver började på dagiset för några veckor sedan men gråter mycket varje dag. Han kommer till dagiset redan kl 08 på morgonen och går hem före lunch. Oliver hade redan gått hem när vi kom men i morgon ska jag få träffa honom. Maria sa att Oliver kanske blir glad när han träffar mig för alla barnen är äldre än honom på dagiset.

På eftermiddagen åkte mamma och jag till stranden. När jag var ute och gick träffade jag en vit hund som sa hej! Lustigt, för jag trodde inte hundar kunde prata. Hej på dej, sa jag och gick vidare.

Kram från Carl

I dag åkte jag upp till bygget och kollade om det hänt något sedan sist jag var där. Oj, oj vad fort det går nu! Huset blir säkert färdigt vid jul. Jag gick runt och tittade i alla rummen, till slut var jag helt snurrig i huvudet och visste knappt var jag var. Huset blir jätte fint! Pappa är så noggrann med allt och kontrollerar varja millimeter av bygget. Tyvärr började det ösregna vid lunch och arbetarna fick gå hem för dagen. Pappa avbröt sin arbetsdag och vi åkte istället till ett nytt "svenskt" café i Kamala som heter Red Café. Där har dom Gevalia bryggkaffe, mazariner, dammsugare och chokladbollar från Delicato. Det blev en trevlig dag trots spöregn.

I morgon är det en stor dag för mig. Vi ska åka till ett svenskt dagis och hälsa på, eventuellt ska jag få börja där. I alla fall några timmar då och då så att jag får busa av mig. Spännande!!!

Kram Carl