Internet ligger fortfarande nere men man kan gå till kontoret i området där vi bor och koppla upp sig där. Man kan bli galen när det krånglar, men vad hjälper det? Inget.

Hursomhelst så tänkte jag berätta vad som hänt med min fin, snälla hund Cola:

Mamma fick ett nr till en dam som sökte ägaren till vår hund. Vi ringde och mycket riktigt svarade en dam och sa att hon hade Cola hos sig. Damen heter Mari och kommer från Finland. Hon och hennes man bor uppe på berget i Kamala sedan 12 år tillbaka. Mamma och jag köpte ett nytt koppel och hundmat till Cola och sedan åkte vi och pappa hem till det finländska paret. Mari´s man fick komma till centrum i Kamala och visa vägen för det var helt omöjligt att beskriva vägen hem till paret. När vi kom fram visade det sig att Cola har fått ett fantastiskt hem med två underbara ägare. Dessutom fanns två till hundar där som Cola blivit kompis med. Paret berättade att dom träffat Cola då och då på stranden under en längre tid och han hade suttit med dom och fått mat. Under den här tiden sprang alltid Cola hem till oss på kvällarna och sov i sin säng. Dom hade läst på brickan på halsbandet att han heter Cola. Mamma och jag gav Cola en liten silver bricka som det stod: My name is Cola på. I början på juni hade Cola ändrat beteende och följde efter paret mot bilen och vill följa med dom. Det var då vi hade åkt till Sverige och Cola skulle tas om hand av dom förra ägarna. Vilket Cola tydligen inte alls ville. En dag i början på juni hade dom träffat på Cola och han var då skadad i frambenet. Skadan blev värre och värre. Nästa gång dom träffade Cola kunde han inte gå och han var hungrig. Då fick det vara nog och Mari lyfte upp Cola, bar honom till bilen och körde honom till veterinären. Efter det fick Cola bo hos dom. Mari sökte efter Colas ägare men hittade såklart inte oss. Cola blev mer och mer omtyckt av sina nya ägare och dom skickade Cola till en iternationell hundskola och här är hans diplom:

Paret tog tillbaka honom lite tidigare från skolan men han fick godkänt och ett fint diplom. På skolan sa dom att Cola är en helt underbar hund men mycket krävande och har en enorm egen vilja. Cola har gått upp lite i vikt, har en blank fin päls och mår mycket bra. Paret tog Cola till en veterinär som kastrerade honom för att han skulle lugna ner sig lite, men det verkade inte ha hjälpt så mycket. Cola var lika livfull och superglad som vanligt. Där satt vi nu och häpnades över hur bra cola fått det och vilken tur han har haft. Utan det här paret kanske inte Cola hade varit vid liv idag. Det verkade som att han hellre dog än gick tillbaka till sitt första hem... Paret har inga barn och har all tid i världen att ta hand om sina tre älsklingar. Alla hundarna har varsin hundsäng i deras sovrum och på kvällen går alla och lägger sig samtidigt och vid 07 på morgonen kliver alla upp. En timmes promenad i koppel får alla hundarna och dom går ofta till stranden så hundarna får bada och springa av sig. Paret berättade att för ett halvår sedan hittades två King Cobra i garaget och att dom ofta sett orm på tomten. Sedan Cola kom till dom har dom inte sett en enda orm. Cola tar med sig en av dom andra hundarna och springer många, många varv runt deras villa och nosar runt överallt. Antar att ormarna flyr i panik när Cola susar runt där. Paret berättade att deras liv var mycket lugnt innan Cola flyttade hem till dom. När Cola kom blev det livat värre.

Jag fick en ordentlig puss av Cola!

Hundarna har en stor korg full med leksaker. Colas favorit leksak är den blåa "angry bird" som ni ser att vi leker med. Vi frågade paret vad dom ville, lämna tillbaka Cola eller ha honom kvar? Dom såg väldigt ledsna ut och sa att självklart kan vi ta hem vår hund, det är ju trots allt er hund, sa dom. Men om ni inte vill så tar vi hand om Cola hela livet. Vi vill väldigt gärna att ni lämnar honom här. Vi funderade och pratade om hur vi skulle göra. Jag sa att Cola ska åka hem med oss! Mamma och pappa var inte lika säkra på den saken. Pappa sa att mamma fick bestämma. Mamma förklarade att ett bättre liv än det här kan Cola inte få, han stannar hos Mari. Paret såg så lättade och glada ut. Jag ville bara gråta. Vi har pratat mycket om Cola och jag förstår att han har det bäst hos Mari. Dom bor här året runt och Cola behöver ALDRIG vara ensam igen. Cola klarar inte av att vara själv, då smiter han iväg och farorna är många för en ensam hund. Äntligen har världens finaste och snällaste hund fått det hem han förtjänar. Jag satte mig i bilen och grät. Nästa dag köpte jag ett litet akvarium, långt ifrån lika roligt men alltid något. 

Kram från Carl