Jag tycker om vatten men jag måste erkänna att jag är en badkruka. Poolvatten är kallt och det går kalla kårar efter min ryggrad när jag kliver i poolen. Efter ett tag känns det bättre men första sekunderna är en rysare. Här ser ni mig i barnpoolen på hotellet i Kuala lumpur. Visst ser jag "biffig" ut i min flytbadräkt? Om man tittar snabbt ser det ut som jag är mycket större än jag egentligen är.

Nu ska jag berätta hur det gick för oss på Thai ambassaden i Kuala lumpur. När man ska söka visum måste man passa tider och ha alla papper i ordning. Eftersom vi har sökt visum ett antal gånger nu så var vi väl förberedda och inget fick gå fel för vi hade bokat flyget hem och Max skulle komma. Vi satt på ambassaden i två timmar och väntade på att få lämna in passen och ansökningspapperna. Jag hade sedan länge blivit mer än otålig och ville göra något annat. Jag hade gått runt många varv bland alla köande människor från världens alla hörn men nu var jag less. Mamma var törstig så vi bestämde att mamma och jag skulle gå till en affär som ligger några kvarter bort för att köpa dricka och barnmatsburkar. Förra året var vi där och affären har ett stort sortimen med barnmat. Här i Thailand finns bara två sorter som ni vet och båda är med kyckling. Mamma och jag gick dit och pappa satt kvar och väntade. Det enda pappa skulle göra var att lämna in pass och papper. Mamma hade redan skrivit på ansökan. När det äntligen blev pappas tur i kön hade pappa oturen att hamna hos en tant som inte hade sin bästa dag. Tanten sa att mamma måste personligen ta emot kvittot. Pappa förklarade att jag inte hade stått ut att vänta längre och att mamma och jag hade gått en sväng. Då svarade tanten i luckan: come back tomorrow. Katastrofen var nära och pappa sa att det var omöjligt för oss att komma tillbaka i morgon och köa igen. I luckan bredvid satt en kille som sa något till tanten. Pappa gissade att killen sa något som var till fördel för pappa. Kanske sa killen att han hade sett mig och mamma gå runt på ambassaden tills jag blev tokig. Det fanns inget vatten att köpa och det var mycket varmt. Tanten i luckan sa att pappa fick hämta oss och komma tillbaka omedelbart. Mamma och jag var i affären och hade valt ut en hel hög med goda barnmatsburkar när vi ser hur pappa kommer inrusandes i affären. På med turbon! skrek pappa. Pappas blick såg vild ut och håret stod åt alla håll för han hade sprungit hela vägen. Personalen stannade upp och tittade på pappa och undrade väl vad som hände. Vi kastade upp burkarna på disken, betalade och sprang tillbaka till ambassaden. Mamma gick fram till luckan och fick ett kvitto. Sedan gick vi ut igen. Hmm, taskig tant tycker jag. När mamma och jag var på ambassaden i Phuket för att förlänga visumet var inte ens pappa med för det behövs inte. Det var otroligt många som sökte visum nu för att åka till Thailand över jul. Vi kommer inte att söka visum den här tiden på året igen.

Vi glömde snabbt den händelsen och shoppade loss istället. Mamma och jag var i en skoaffär där det var rea. Mamma köpte fem par snygga skor och pappa svimmade nästan. Till sitt försvar sa mamma att i Thailande finns det inte så stora skor som mamma behöver.

Kram från Carl

När vi var i ett jätte fint shoppingcentra i Kuala Lumpur såg jag en trist orkester som spelade på en scen. Jag lyssnade och tittade ett tag och det var verkligen tråkigt. Jag insåg att jag måste göra något för att liva upp stämningen lite. Så fort orkestern hade spelat färdigt gick jag upp på scenen och skulle precis börja spexa när en vakt kom och slet ner mig från scenen. Mamma stod en bit ifrån och småskrattade lite. Mamma har alltid koll på vad jag gör även om hon håller sig lite i bakgrunden. Jag blev vansinnigt arg och förolämpad. Här försöker man bjuda på sig själv och få alla på gott humör, och vad är tacken för det?! Jag skrek och sparkade men vakten var mycket större än mig så jag var så gott som chanslös. När jag hade lugnat ner mig lite såg jag att många hade sett vad som hänt och såg genast mycket gladare ut. Så på sätt och vis så hade jag lyckats liva upp stämningen, även om det inte var på det viset det var tänkt från början.

Det går inte riktigt som min storebror Max hade tänkt sig heller. Max skulle ha landat i morse men planet är tokförsenat. Troligtvis landar Max sent i natt istället. Jag väntar otåligt.

Kram från Carl